Längre bort från Stureplanscentern går inte att komma. Fredrik Reinfeldt (M), Göran Hägglund (KD) och Jan Björklund (FP) var måttligt roade av att behöva släpas iväg till Annie Lööfs hemort. Till sist gav de med sig. Räkna med att de på påklistrade leendena är på plats när kamerorna smattrar.
Helgens och måndagens opinionsundersökningar var annars dyster läsning för regeringspartierna. Frågan allt fler inom KD och C ställer sig är denna: Finns det ett liv i riksdagen efter 2014?
Den tilltufsade alliansregeringen 2013 för tanken till tidigare sönderregerade socialdemokratiska ministärer. 1976, 1991, 2006.
Statsråden skyller på SFyra jobbskatteavdrag, raserad a-kassa. Besluten klubbades igenom med stridsropet ”så blir jobben fler”. Riktigt så blev det inte. Alliansens senaste ”jobbskapande” snilledrag, sänkt bolagsskatt till en kostnad av 15 miljarder kronor, sätter inte snurr på jobbtillväxten.
Borgerliga, eller som de kallar sig numera, liberala debattörer efterlyser ”förnyelse”. Kritiken växer för varje månad. Småpartierna inom den blå och numera förvirrade allianssfären satsar på utspel som är oftast är så patetiska att de bara förstärker intrycket av en regeringskoalition i upplösning.
Den efterfrågade förnyelsen i Rosenbad uteblir. Har du tänkt på så ofta statsråden försöker rusa ifrån ansvaret genom att hänvisa till tidigare S-regeringar? Det gick möjligen för sig 2006–2008, men i dag, efter snart sju år med borgerlig regering?
Kurtis på sista versenStabilitet i riksdagen och starka regeringar är ett minne blott. Står sig resultatet från dagens opinionsundersökningar utvecklas regeringsbildningen 2014 till en saftig thriller. Miljöparitet kommer att spela en nyckelroll, med Sverigedemokraterna som aggressiv påtryckargrupp med högrest kam i riksdagen. Fredrik Reinfeldt och strategerna hos Moderaterna vet förstås att samarbetet med minipartierna KD och C är en kurtis som sjunger på sista refrängen. S-ledaren Stefan Löfvén vet samtidigt att Miljöpartiet är ett måste om han ska kunna bilda regering.