Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson lyckades i sitt Almedalstal att få stora delar av Tyckarsverige att tappa fattningen. Genom att citera Vilhelm Mobergs ”Svensk Strävan” från 1941 försökte han än en gång att knyta an till historien. Citatet innehöll meningen ”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land.” För den som inte redan förstått sammanhanget är alltså befolkningsmängden den som gällde i Sverige 1941.
Ändå är det flera som uttryckt upprördhet över att de nu inte skulle räknas som svenskar, eller att detta visar att SD egentligen vill minska befolkningen. Det är historielöst och obildat och därmed kan SD-sympatisörer få känna sig smartare än socialister, liberaler och centerpartister.
Det hela påminner om när en polis på Twitter frågade ”Karin Boye” (Ett twitterkonto i hennes namn som publicerar poesi och citat) i ett replikskifte, men med lite omvända politiska förtecken. Då var det mer hånskratt från vänster, nu från nationalister.
I Åkessons tal finns något substantiellt att kritisera, nämligen hans egen formulering om att ”hänsynslöst vanvördigt har man förvandlat vårt land till oigenkännlighet”. Vem är ”man” i denna mening? Är det politiken? Marknaden? Svenska folket självt? Inget svar, bara svepande gnäll.
Vilket Sverige är det som skulle kunna kännas igen? Är det att ungdomar kan välja skola, att det finns annat än statlig tv i två kanaler, att marginalskatterna inte tvingar författare i landsflykt? Är det att medelklassen kan semestra i Thailand? Att MC-gängen inte dominerar löpsedlarna? Att bolagsskatten inte är konfiskatorisk? Där ingen har en mobil?
Det finns mycket att kritisera i dagens Sverige, men att göra dåtiden till ideal kommer aldrig att fungera. Många känner säkert trygghet i hembygden och det som uppfattas som förutsebart. Men hur långt bak i nostalgins arkiv kan vi leta? Ända tillbaka till det Sverige som för bara några generationer tillbaka var så trångt och inskränkt att svenskar som drömde om en bättre eller friare tillvaro var tvungna att söka sig till Amerika?
Vilhelm Moberg var själv individualist, liberal, antimonarkist och antinazist och skrev i inledningen till Utvandrarsviten: ”Det var de djärvaste som först bröt upp. Det var de företagsamma som fattade beslutet. Det var de oförvägna som först gav sig ut på den avskräckande färden över det stora havet. De som stannade kvar, de tröga och tvehågsne, kallade dem äventyrslystna.”