Inte undra på det. Det finns en majoritet i riksdagen som vill avsätta Stefan Löfven. Vissa vill göra det nu, vissa senare. Oavsett vilket, en majoritet är emot honom: likväl sitter han kvar. Det är ganska svårt att förklara för väljarna. Samtidigt har de som vill se Stefan Löfven sitta kvar nog nickat instämmande i hans ord om nyvalskaos. Ska det verkligen vara nödvändigt att stöka till det så?
Och hur ska gå efter nästa val? Om vi ponerar att nuvarande opinionsundersökningar har rätt blir Anna Kinberg Batra statsminister, eftersom Sverigedemokraternas väljare och företrädare förutsätter att partiet vill fälla regeringen. Som statsminister kommer hon också få igenom sin budget. Åtminstone första gången.
Nästa gång det ska hållas omröstning, kan man inte hålla för uteslutet att Sverigedemokraterna ansett sig förfördelade i förhandlingarna. Även om de i invandringsfrågan får en ur deras ögon bättre budget än den rödgröna, kanske de vill förhandla om andra frågor som alliansen anser otänkbara, exempelvis mediepolitiken.
Partiet har självförtroende nog att sänka en alliansbudget och tro inte för ett ögonblick att maktpartiet Socialdemokraterna kommer vara för stolta för att göra det. Vägen till makten är alltid rätt, om makten hamnar hos en socialdemokrat.
När budgeten så är fälld riktas ett misstroendevotum mot Anna Kinberg Batra och Stefan Löfven tar över igen eller så blir det nyval. Detta ”kaos” kan säkert hålla på i åtskilliga år. Ty Sverigedemokraterna har inga självklara uppfattningar i någon fråga förutom en. Det osäkra omvärldsläget gör att helt nya frågor kan dyka upp när som helst, från var som helst. Partier kan både komma och gå.
Hur ska vi agera för att klara oss genom denna monumentala oordning? Tja, för det första är det fel att kalla nyval, misstroenden och framröstade budgetar för kaos. Att utnyttja alla parlamentariska instrument för att driva igenom sin politik, det som Stefan Löfven kallar kaos, heter med ett finare ord parlamentarisk demokrati.
Sverige en påtagligt svag maktdelning. Det innebär att de fåtalet maktmedel som finns för att kontrollera regeringen, så som misstroendevotum, inte får misstänkliggöras. Är det stabilitet vi vill år behövs ju inga val.
Nästa tips är att inte bry sig. Det kommer ju inte påverka så väldigt mycket i människors vardag. Skatteverket kommer fortsätta samla in sin skatt. Försäkringskassan kommer fortsätta betala ut sjukersättning. Lärarna kommer fortsätta undervisa i skolan. Brandmännen kommer släcka bränder. Tågen kommer fortsätta att komma i…
Okej, dåligt exempel.
Poängen är att Sverige kommer fungera även utan politiker. Efter valet 2010 gick det 536 dagar innan Belgien fick en ny regering. Kanske vore det nyttigt för Sverige att gå igenom något liknande. Om inte annat för att inse att livet inte hänger på politiken. Företaget du jobbar på kommer finnas kvar, bensinen kommer levereras till macken. Fotbollstränaren kommer fortsätta ställa ut koner på träningsplanen. Livet är så mycket större än politiken.