"Är jag född så vill jag leva / Och må väl på bästa vis". Så skaldade en gång Bellman, och så sjunger många än, främst kanske på studentfester. Men andemeningen i Fredmans epistel nr 16, kan vi alla känna igen oss i. Att må väl på bästa vis, skrev Bellman, var att somna vid flaskan och vakna vid flickan, äta stekta sparvar (han levde som tur var långt innan Carl XVI Gustaf blev kung!), dansa, flörta och festa.
Det är svårt att veta vad Bellman hade tänkt om att bara ett stenkast ifrån gränderna han rumlade omkring i i Gamla Stan, skulle en minister senare sitta och säga att han trodde att svenska folket tyckte det var rimligt att staten reglerar vad människor äter, dricker och röker. Hade Bellman inte redan trillat av barstolen av andra skäl hade han nog gjort det vid ett möte med Gabriel Wikström.
Å andra sidan, kanske det är precis den reaktionen folkhälsoministern är ute efter. Nyligen förklarade han nämligen i Aftonbladet att sitta är bland det farligaste man kan göra, rent av "det nya rökning". Snacka om skrämselhicka för alla som inte har för vana att läsa nyheterna i joggingspåret. I samma intervju säger han att det ska tas fram nya riktlinjer för att få svenskarna att äta mindre socker och salt, även detta tydligen livsfarligt. Tidigare har han förstås gått fram med förslag om rökförbud på snart varenda kvadratmeter i vårt avlånga land, och som den ivrige nykterist han är stängt dörren fullständigt för gårdsförsäljning av alkohol.
Tyvärr verkar ministern inte sjungit särskilt mycket Bellman under sina studentår (som liksom mina tillbringats med bland annat statskunskap i Uppsala, så jag kan intyga att det inte är omgivningens fel). Den som är född måste också leva, även om livet självt är livsfarligt. En del anser nog att Wikströms ambition är lovvärd, friska människor i ett hälsosamt land. Ibland talas det om antal minuter i livet man förlorade per rökt cigarett, eller i fallet Wikström, per timme sittandes på en stol. Men ingen talar om vunnen livskvalitet, nedsjunken på en uteservering med vin i glaset, cigaretten i hand väntades på en hamburgare full med rött kött och pommes frites.
Folkhälsopolitiken är besatt vid tanken på att lägga livet till rätta för medborgarna, men missar att den som bäst lägger livet till rätta för sig är den enskilde själv. Ett fyllt av laster, men utan pekpinnar är av högre kvalitet än det fyllt med pekpinnar.
Det retar förstås de sociala ingenjörerna att människor har en obotlig vana att ständigt välja fel. Därför vill de lagstifta, reglera, gå ut med påbud om 6-8 brödskivor om dagen eller riktlinjer om att landets alla kontorsstolar ska ersättas av pilatesbollar. Men livet bör inte levas efter en instruktionsbok utan efter eget huvud. Att överleva är förstås högst önskvärt, men att leva är många gånger viktigare. För att få lite liv i vardagen kan man förstås både sitta och stå, äta sött eller salt och dricka vin eller proteinshake. Eller allt på samma gång, "Till dess döden med sin dimma / Skymmer för vår syn".