Få gräver dock där de står. I Europa och USA i allmänhet och i Sverige i synnerhet härjar lokala idéer som bekräftar och uppmuntrar radikal islamism. En av islams osympatiska uttryck ärtakfir–islamism. Takfir kommer från begreppet kafir som betyder otrogen eller avfälling och takfir är att döma ut någon för att vara otrogen. Inte alla takfir-islamister förespråkar våld men alla är väldigt måna om att människor inte ska häda, missbruka Allahs namn eller håna profeten. Takfir–islamister, ägnar sin tid åt att leta upp avfällingar som de kan hänvisa till helvetets hetaste punkt och åt att ständigt vara kränkta. Kulturarv eller litteratur förstörs gärna eller förbjuds om det anses vara blasfemi.
Att försöka övertyga en takfir-islamist om att Sverige är ett tolerant demokratiskt land där människor får säga och läsa vad de vill hjälper inte. Förmodligen har takfiristen, redan funnit sin ideologiska tvilling i delar av den svenska anti-rasiströrelsen. Där förekommer nämligen också en stark övertygelse om vem som är god och vem som är ond, vad som bör tillåtas och vad som bör förbjudas. Förhållningssättet anses inte bara vara önskvärt utan sanktioneras också i vissa fall av staten.
De vill ha bort Tintin ur biblioteken och anser att Pippi Långstrump ska skrivas om. Genom Rättviseförmedlingen har de fått uppdrag av regeringen att ta fram listor på människor som har rätta biologiska egenskaper för att tilldelas ett uppdrag. SVT har gett en särskild grupp uppdraget att med strama tyglar styra olika redaktioner mot ett ökat mångfaldsarbete, vad det nu innebär. De vill upprätta trygga rum där människor ska slippa befatta sig med begrepp och litteratur som kan anses vara stötande eller hädelse mot den rätta läran. Motståndare stämplas omedelbart som rasister istället för avfällingar.
Hur det ska genomföras, eller vem som är kättare avgör banal godtycklighet, som kläs i fina ord likt maktanalys, intersektionalitet och dekonstruktion istället för islam och Koranen. Sannolikt vänder sig både Michel Faoucault, Jacques Derrida och Mohammed i sina gravar när de ser hur deras idéer om individens frigörelse, deformerats av en känslostyrd makthungrig skara som inte ägnar sig åt annat än att söka upp oliktänkande att förtrycka.
Takfir-islamisten har förebilder i Sverige som stoltserar med att inte vara religiösa, men är ständigt kränkta och lär ut att fundamentalism och åsiktsstyrning genom härskarteknik är rätt. I båda fallen är det små gapiga grupper med förmågan att dra till sig allmänhetens förskräckta uppmärksamhet. Förmodligen skulle ingen av parterna känna igen sig i den andre. Självupptagenheten förblindar. Men vare sig de vill det eller inte legitimerar den ene den andres uppfattningar om att vissa ska kunna bestämma vad andra ska få säga, tänka eller läsa.