Vapen till ett värde av över tio miljarder kronor har sålts från Östeuropa till länder i Mellanöstern som är kända för att sända vapen till Syrien. Detta avslöjades nyligen efter ett samarbete mellan de grävande journalistiska organisationerna Balkan Investigative Reporting Network och Organized Crime and Corruption Reporting Project.
Affärer med alltifrån automatkarbiner till granater och pansarvärnsvapen har godkänts av Bosnien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Montenegro, Slovakien, Serbien och Rumänien. Exporten har gått till Saudiarabien, Jordanien, Förenade Arabemiraten och Turkiet. Det finns bildbevis för att vapnen har funnit sin väg till väststödda oppositionsstyrkor.
Avslöjandet lär inte leda till många höjda ögonbryn. Oppositionen måste få vapen någonstans ifrån för att kunna strida. Varifrån skulle vapnen annars komma än från länder som stödjer dem? Enligt en person i den fria syriska armén är det enkelt att få tag på vapen, förutsatt att man säger att man slåss mot Islamiska staten och inte mot regimen.
Det är i grunden moraliskt självklart att stödja bundsförvanter. Desto mer så när det finns en gemensam fiende. Kampen mot IS har också varit framgångsrik. Organisationen har tappat mycket av den mark den tidigare har kontrollerat.
Samtidigt finns det också mycket som talar för att det existerar en gråzon. Det är svårt att välja sina vänner tillräckligt väl i sådana här situationer. Grupperingarna är ofta väldigt löst definierade. Grupper och människor som en gång var vänner kan senare byta sida, och vapen som inte längre används har en tendens att finna nya användare.
Vapen som användes under de jugoslaviska krigen på 1990-talet har till exempel en envis förmåga att i dag finna sin väg från Balkan till kriminella och terrorister i Europa, inte minst i Sverige. Detta gäller både handeldvapen och granater som numera cirkulerar fritt och används för att sprida skräck och begå brott här.
Det finns en poäng i att vapenaffärer görs så öppet, transparent och direkt som möjligt. Även om man anser sig ha ett ansvar att stödja någon med vapenleveranser gäller det att ta ansvar för hur vapnen sedan kommer att användas.
Europa lider fortfarande av att den bristfälliga avväpningen av Balkan. Om man i stället skulle jobba tillsammans med de forna jugoslaviska staterna och erbjuda en allmän amnesti i samband med en sponsrad uppköpningskampanj skulle färre vapen komma till kriminella och terrorister på vår hemmaplan. Det skulle gagna alla.
Det är värt för EU:s ledare att dra sig detta till minnes när man kommer att diskutera detta framöver. När kriget i Syrien väl är över kommer med åren erbjudanden om att sälja den där oregistrerade AK-47:an som ligger gömd hemma att te sig allt mer lockande.
Vapen har nämligen en tendens att alltid hitta till dem som verkligen vill ha dem.