Den 14 juli, datumet för Bastiljens stormning 1789 som markerade slutet för l’ancien régime, är mer än Frankrikes nationaldag. Den 14 juli tillhör hela mänskligheten som dess myndighetsdag. Franska revolutionen - och dess samtida amerikanska motsvarighet - representerar ett historiskt jordskred genom etablerandet av de universella rättigheterna om frihet, jämlikhet och broderskap.
Tillämpningen må det varit si och så med. Men liberalismens ande som släpptes ur flaskan när den absoluta kungamakten av guds nåde föll i Europas politiska och kulturella centrum, var omöjlig att stoppa och fyllde människor med dittills oförutsedd kraft att slita sig ur det gamla ståndssamhällets bojor.
Idealen om frihet och jämlikhet blev den moderna civilisationens grundval. Inga andra konkurrerande system har förmått ge människan utrymme att tillfredsställa sina behov och önskningar på bättre och värdigare sätt. Totalitära frälsningsläror i form av kommunism, fascism och nazism har till ett ohyggligt pris försökt sig på utmaningen.
Samtliga har lidit förintande nederlag till följd av hårt frihetligt motstånd och tyngden av sina egna motsägelser. Om 1900-talet visade något, var det att den 14 juli stod rycken.
Det är värt att komma ihåg dessa dagar när vildskäggiga islamister i samvetslös fanatism sprider terror och död för att uppnå sin drömda gudsstat på jorden. Att dessa självutnämnda sändebud från en högre himmelsk potentat låtit just Frankrike bli skådeplats för upprepade bestialiska attentat på senare tid ter sig symptomatiskt.
De hatar 1789 års idéarv, de hatar friheten och jämlikheten, de hatar sekularismen, de hatar den myndiga människan. Men allt de har att erbjuda är ett groteskt, primitivt, blodindränkt träldomsbarbari vilket i längden är lika dömt och förlorat som tidigare messianska våldsutopier.
Om även massmördaren bakom ratten på den lastbil som plöjde ner 14-julifirande män, kvinnor och barn på Promenade des Anglais i Nice räknade sig till denna islamistiska skara är i skrivande stund inte fastställt, men tecken tyder på det.
Den som begår brott i denna förryckta skala har vanligen satt normala medmänskliga reflexer ur spel genom någon sorts vriden ideologisk/religiös berusning.
”Vi är förfärade. Men Frankrike är starkt och Frankrike kommer att alltid att vara starkare än de fanatiker som attackerade henne idag”, förklarade president François Hollande efter terrordådet i Nice.
Sorg, förtvivlan och vrede råder. Vi känner alla djupt med offren för denna helvetiska gärning. Terroristerna vill att vi ska darra i skräck och böja knä.
Men Frankrike låter sig icke besegras, vi låter oss icke besegras, tillsammans är vi förbundna till 14 julis försvar. Vive la France!