Brexit slukar allt politiskt syre dessa dagar. Europas ledare - inklusive Storbritanniens - vacklar omkring i chockad förvirring över det otänkbara att ett EU-lands invånare i demokratisk ordning avfärdat Brysselcentralismen. Det är en jordbävning som skakar unionens grundvalar.
Hur Brexit ska hanteras är onekligen en intrikat fråga, vars svar än så länge står skrivet i stjärnorna. Man tycker nästan lite synd om den svenska S/MP-regeringen.
Vem bryr sig nu om dess mest högprioriterade utrikespolitiska satsning? Runt om världen har regeringen ivrigt kampanjat för att nå sina drömmars mål: en tillfällig plats i FN:s säkerhetsråd under 2017-18.
I samma veva som andra våndats över Brexit och Europas framtid, raggade utrikesminister Margot Wallström röster bland utländska FN-delegater genom att bjuda dem på traditionellt svenskt midsommarfirande. Många miljoner skattekronor har plöjts ner i kampanjen och denna tisdag står avgörandets stund i FN:s generalförsamling. Kommer Sverige att väljas in i säkerhetsrådet eller inte? En nagelbitare för de närmast sörjande, möjligen.
Varför regeringen lagt avsevärt prestigemässigt krut på detta, har Wallström förklarat med att "FN:s roll för fred och säkerhet är helt central på global nivå". Tror hon på det själv är hon direkt olämplig på sin post. Drar hon bara en vals är det knappast heller meriterande.
Vad har FN bidragit med för att åstadkomma fred och säkerhet i Ukraina? Vilken central roll har FN spelat för att få slut på kriget i Syrien? Dessa konflikter är vår tids mest brännande och FN står handlingsförlamat. Varenda kotte vet orsaken.
Diktaturerna Ryssland och Kina har veto i säkerhetsrådet. De stoppar rubbet som strider mot deras intressen. De övriga permanenta medlemmarna (USA, Storbritannien, Frankrike) gör likadant. Vad vår regering egentligen vill med sin kandidatur till denna diplomatiska samtalsklubb är inte helt lätt att i rationella termer få grepp om. Kanske hoppas man kunna få FN att lösa den gordiska Brexitknuten?
Allvarligt talat. Är det fred och säkerhet på riktigt som Sverige månar om, borde vi satsat krutet på att väljas in i Nato.
Om inte annat ligger det i vårt nationella intresse vara permanent medlem i en säkerhetsorganisation som garanterat hjälper oss vid en kris, än att vara gäst i ett (o)säkerhetsråd där alla beslut är utlämnade åt vad världens bägge största diktaturregimer anser vara lämpligt.