Det äldsta dokumenterade belägget för en svensk kräftskiva (nåja, kräftätande snarare) är från 1562. Det är Erik XIV som till sin syster Annas bröllop beordrar en fogde i Nyköping att dammsuga trakten på alla kräftor han kan få tag på.
Inmundigande av denna våra vattendrags läckerhet har alltså gamla anor i svensk gastronomi. I kokboken med stort K, Cajsa Wargs "Hjelpreda i hushållningen för unga frutimber" från 1755, finns flera intressanta kräftrecept. Vad sägs om "Rudor stufwade med miölk och Kräft-stiertar", "Kräftor stufwade i söt miölk", "Petits patés af Kräftor" eller "Fin Ragout af Kräftor"?
Den regelrätta kräftskivan i vår tids bemärkelse är en produkt av det borgerliga sällskapslivet kring förra sekelskiftet. Denna form av gemytligt sensommarfestande med obligatoriska tillbehör som snaps, dill, västerbottenost och blågul bordsflagga blev snabbt mäkta populär. Det förstår man inte minst av den första svenska folkomröstningskampanjen 1922.
Nykterhetsrörelsen, med förbundna krafter inom Socialdemokraterna och Liberala samlingspartiet (som riksdagens folkpartister då kallade sig), hade lyckats driva fram ett referendum om införande av totalt rusdrycksförbud i landet.
Men motståndarsidan mobiliserade slugt konstnären och författaren Albert Engström, som på en berömd valaffisch utropade: "Kräftor kräva dessa drycker! Du måste avstå från kräftor om du icke röstar nej den 27 augusti".
Gissa vem som vann?
Fast den som trodde att slaget om kräftskivan därmed var över, trodde tyvärr väldigt fel. Nu är det inte nykterhetsfanatiska "liberaler" och socialdemokrater som hotar att ta snapsen ifrån oss. Utan det byråkratindustriella komplexet i EU som vill sätta stopp för själva kräftorna.
Bryssel har utfärdat ett direktiv som innebär att signalkräftan ska räknas till en för EU främmande djurart (den inplanterades i våra vatten från USA på gamla Fiskeriverkets initiativ för 50 år sedan, när flodkräftans bestånd kraftigt decimerats av kräftpesten).
Vidare spridning blir därför förbjuden. Fiske och saluförande av inhemska signalkräftor likaså. EU höjer också sin tullmur ordentligt på importerade frysta kräftor.
Det är inte svårt att hålla med riksdagsledamoten Magnus Oscarsson (KD) som kallar detta "helt sanslöst" (Corren 2/8). Han kräver att regeringen vaknar och agerar. Yrkesfisket i Vättern riskerar annars att knäckas och kräftskivan som en av våra käraste folkliga traditioner står inför dödsstöten.
Aldrig att vi ska acceptera ett sånt övergrepp från nitiska Brysseltjänstemän. Det kan bara finnas ett svenskt svar på EU:s bisarra kräftförbud: blankt nej!