Ska klimatet räddas måste mänskligheten upphöra att reproducera sig. Den kontroversiella tesen lanseras i en ny bok (”Kinderfrei statt kinderlos” - ”Barnfri istället för barnlös”) av den tyska debattören Verena Brunschweiger.
”Att sätta barn till livet är det värsta man kan göra mot miljön. Varje ofött barn minskar utsläppen av koldioxid med cirka 50 ton om året”, slår hon fast (SvD 21/3).
Så kan man ju också resonera, och lämna ytterligare ett känslouppjagande stollebidrag till att försöka sänka den seriösa klimatdebatten. Vi lider ingen direkt brist av alarmistiska hojtanden på frihetsfientliga panikåtgärder från huvudlösa radikaler.
Inför FN:s klimatmöte i polska Katowice tog den gamle vänsterprofessorn Torbjörn Tännsjö till orda med sin famösa diktaturrekommendation: ”Något måste ske raskt. Etablerande av global styrelse får ske genom en kupp, ett slags existentiellt språng, där de suveräna nationalstaterna tvingas upphöra att finnas till. En global regering i form av en global despoti tar över” (DN 29/11 2018).
Det tyckte omedelbart den förre TV-meteorologen Pär Holmberg, nu MP-kandidat till Europaparlamentet, var en intressant idé och twittrade en hyllning till Tännsjö för att han vågade ”tänka utanför boxen”.
Dylikt tänkande hade Holmberg redan själv tidigare gett prov på när han i magasinet Neo 2009 gav rådet att för miljöns skull ”snabbt avskaffa alla val”, då det inte fanns ”tid att hålla på och käbbla mellan partierna”.
Nyligen var 87 så kallade influencers på sociala medier inne på samma spår i ett gemensamt upprop till Stefan Löfven. De krävde att statministern borde glömma demokratin och ta i med gröna hårdhandskar: ”Släpp taget om väljarstödet och kör över oss och våra klimatkatastrofala vanor” (Expressen 24/1).
Ur den internationella debatten kan vidare exempel mångfaldigas. Men skulle ekofascism vara lösningen?
Empiriskt saknas stöd för att auktoritära förtryckarregimer vore ett miljövänligare alternativ än öppna samhällen med folkstyre, marknadsekonomi och fri opinionsbildning.
Den som är intresserad av verkligheten behöver inte söka länge efter övertygande belägg på att demokratier är väsentligt bättre på klimatpolitik än icke-demokratier. De värsta miljöbovarna har alltid varit diktaturer.
Och varför skulle vi sluta med barnalstring och låta den mänskliga civilisationen utslockna i syfte att rädda jordens klimat? Det är inte jordklotet som främst hotas av klimatförändringarna, sådant - och annat åtskilligt mycket värre - har vår planet galant klarat förr under sina 4,5 miljarder år långa existens.
Den moderna människan däremot har bara funnits cirka i 300 000 år. Vi är den överlägset, mest fantastiska skapelse som jordens unika naturmiljö frambringat. Troligen är det få andra planeter i något annat solsystem, i någon annan galax, som kan konkurrera med en lika komplex, intelligent och avancerad livsform.
Kanske finns ingen motsvarande högt stående varelse i hela rymden. Man kan rent av lite filosofiskt säga att människan är universums sätt att reflektera över och komma till medvetande om sig själv.
Det är för att mänskligheten ska kunna fortsätta att sätta barn till en värld med för oss trygga överlevnadsvillkor som klimatet behöver fixas.
Och det utan att förfalla till dåraktiga, antihumanistiskt tyranniska metoder som gör vår tillvaro slavaktigt outhärdlig. Poänglöst vore det annars.