Östergötland mår bra. Under den senaste tioårsperioden har sjukskrivningarna minskat mest i landet, så här kan man sanningsenligt påstå att det är friskt och gott att leva.
Arbetslösheten minskar också enligt den senaste statistiken, även om länets snitt på 8,4 procent ligger över riksnivån på 7,3 procent.
På det hela taget tycks moder Svea vara i god form. Konjunkturen går som tåget, tillväxten är dryga 3 procent, fler och fler sysselsättningstillfällen skapas, den som köpt bostad kan glädjas åt fina marginaler på lånen.
Inte för inte brukar dock nationalekonomin kallas för den dystra vetenskapen. Ty hur robust är svensk ekonomi egentligen, när den är dopad genom Riksbankens artificiella minusräntor? Det är en vådligt extrem stimulanspolitik med billiga krediter som bedrivs.
Den tenderar att ge ett bedrägligt festskimmer åt investeringar, som under normalare förhållanden marknadsaktörerna i många fall antagligen skulle sett nyktrare på. Detta kopplat till det är fiatpengar som pumpas ut - alltså statsvaluta utan verkligt värde, framtrollad från intet - vilket erfarenhetsmässigt bäddar för mindre trevliga konsekvenser.
Förr eller senare blir det för mycket luft i bubblan och hur ont det gör när den väl spricker återstår att känna.
Men som de stora statliga ekonomiska stimulansernas grand old man John Maynard Keynes sorglöst sa: I det långa loppet är vi ändå alla döda (om det är någon tröst).
På tal om den ohälsosammare baksidan av Sveriges champagnesiffror är inte heller arbetsmarknadssituationen odelat positiv. Javisst finns det mängder av jobb.
Ungdomsarbetslösheten - om än kraftig - är i sjunkande och välutbildade svenskar i vuxen ålder klarar sig som fisken i vattnet just nu. Värre är det för andra grupper bortom den etablerade blågula medelklassens trygga hägn.
Det gäller särskilt kategorin födda utanför Europa vars arbetslöshet är 21,2 procent. Utan dem vore den totala arbetslösheten i Sverige bara 4,2 procent (SvD 12/8). Sammanlagt är nästan 150 000 utomeuropeiska människor registrerade som jobbsökande hos Arbetsförmedlingen (42 procent av alla inskrivna) och för dem är arbetslösheten i ökande.
Förklaringen är flyktingströmmen av nyanlända, många med kvalifikationer som vanligen är otillräckliga för reguljär anställning. Hur ska vi med vår typ av kostnadstunga och högpresterande arbetsmarknad, där de flesta jobb av enklare karaktär prisats/rationaliserats bort, fixa deras väg till egen försörjning? Den traditionella svenska modellen är inte gjord för dem.
Knäckfrågan är om systemets väktare pallar en uppgradering till rådande verklighet. Den socialt explosiva utsikten av att få en permanentad etnisk underklass av sysslolösa bidragstagare borde rimligen göra det nödvändigt.