Det är begripligt om boende kring Vättern inte hoppar jämfota av glädje. Vad är det som händer? Det är militär som skjuter skarpt. Nyligen fick Försvarsmakten utökat tillstånd för att öva i Sveriges näst största sjö. Även Försvarets materielverk brassar på med provskjutningar. Det är nya vapensystem som måste testas praktiskt och operativt.
Klart att sådant stör friden och kan upplevas irriterande för traktens folk, som känner hur marken skakar och fönsterrutorna dallrar när det pangas i krokarna.
"Vättern är ett tydligt exempel på hur människor drabbas av militärövningarna", säger Svenska Freds ordförande Anna Ek som är orolig över vår tids kapprustning. "Fiskar kan rent av dö av tryckstötar", invänds det även från kritiska sportfiskare. Föga förvånande har även Vänsterpartiets kommunföreningar runt Vättern bildat röd front mot skjutandet.
Dels oroas man för eventuell påverkan av dricksvattentäkten, men tydligen främst för Nato. Med det nya värdlandsavtalet - som både V och SD försökte stoppa i riksdagen - misstänker man nämligen att Natostridskrafter snart kommer att samöva med svenskt försvar. Och inte bara det.
V flaggar för att det i så fall kan bli fråga om västallierande kärnvapenstridsspetsar som visslar förbi vid Vätterns stränder. Förutom att den senare farhågan ter sig som demagogisk skrämselretorik av gammalt slitet rödgardistiskt märke, bör nog varje hyfsat insiktsfull vän av ordning och säkerhet stillsamt undra: borde vi inte snarare vara tacksamma över att försvaret äntligen övar upp sin förmåga med vässad materiel?
Nästgårds Sverige, på andra sidan Östersjön, finns ju en allt aggressivare stormakt som bevisligen inte är främmande för erövringskrig och utgör ett direkt, medvetet och påtagligt hot mot sina grannländer. Och är det någon som, lika stridslystet som chockerande, faktiskt skramlar med nukleära domedagsbomber är det Ryssland.
I ett sånt läge, är då inte vissa olägenheter för Vätterns invånare (inklusive fisken) ett väldigt litet och mycket rimligt pris att betala när det handlar om att stärka vår egen utsatta nations militära skydd? Skulle Natoförband händelsevis uttrycka intresse av att vilja vara med i dessa övningar - begränsade till max 30 dagar per kalenderår - borde vi välkomna dem med öppna armar.
Hallå, det gäller värnet av Sveriges frihet och demokrati. Kan något vara viktigare?