Pythagoras påstår att kvadraten på hypotenusan är lika med summan av kvadraterna på kateterna. Det där är väl mest facksnack. Jag trodde aldrig på geometrin i skolan, och jag tycker det är onödigt att tuta i små barn en massa påståenden och bevis som man aldrig stöter på i verkliga livet.
Jag har i varje fall aldrig varit i den belägenheten att jag har stött på ett par kateter, med kvadrater på, och därvid resonerat så här: "Ja nu har jag kvadraten på ett par kateter här. Undras just om summan utav dessa kan vara lika med kvadraten på hypotenusan?" Allvarligt talat, vad har man för glädje av en sådan frågeställning?
Lugn! Innan ni skickar ilska mejl till den huvudlösa ledarredaktionen - inledande stycke är ett skämt. Det är vår käre Tage Danielsson som står bakom orden, hämtade ur "Bok" (1963) där han skojar med "insändare av normalkvalité" (han driver ännu roligare med ledartexter, by the way).
Men kanske kan Tages rader ovan tjäna som skrattspegel av den attityd som många idag, särskilt bland åtskilliga skolelever, känner inför matematiken. Att det mest är något krångligt, jobbigt och bortom de basala fyra räknesätten vardagsfrånvänt onödigt i levande livet.
Alla bär vi på anekdoter från skoltiden. Själv var tyckte jag högstadiets tråkigaste stunder var måndagarnas dubbeltimme i matte. Att börja veckan med att traggla ekvationer med en torrt mässande lärargubbe; sådant önskar man inte ens sin värsta ovän (eller jo, visst gör man!). Jag kan inte erinra mig någon klasskamrat som genuint diggande detta ämne. Men vi uthärdade glädjelöst för betygens skull.
Regeringen har nu gjort något väldigt bra. Den har förslagit att grundskolans undervisning i matematik ska utökas. Ty ett sorgligt faktum är att kunskapsnivån i matte är långt från vad den borde vara hos det uppväxande svenska släktet. Och en nation som räknar risigt blir en fattig nation.
Bara en tanke på vägen. Utöver att schemalägga fler mattetimmar, glöm inte att också satsa på att vaska fram fler talangfulla, inspirerande lärare som verkligen kan förmedla matematikens väsen och själ till eleverna. Locka med högre löner, bättre karriärmöjligheter, finare status eller vad som krävs. Det är absolut värt skattepengarna.
Om slantarna skulle tryta till detta, prioritera då hårdare i de offentliga budgeterna.
Skolan kan i princip vara en enkel barack. Byggnader, antalet elever i klassrummet, färgen på gardinerna och likande har ingen avgörande betydelse för kunskapsresultaten. Men läraren har det.
En god lärare med kall till sitt ämne kan göra underverk. En dålig lärare kan sänka årskull efter årskull av elever för livet.
Sverige har inte råd med dåliga eller ens medelmåttiga lärare. Särskilt inte i matematik, ifall det ska bli effekt att skriva hem om av det ökade undervisningsutrymmet.
Jag omvändes till matematiken efter skolan, genom mitt växande intresse för astronomi. Plötsligt förstod jag vad matte egentligen var: universums grundspråk. Med siffrornas formler ges insikt i hur tillvaron är uppbyggd och fungerar, koden som knäcker de stora gåtorna.
Pythagoras ansåg förresten att Gud var matematiker. Kunde inte min gamle mattelärare sagt något om det, när vi ändå höll på med den gamle greken?
Jag lovar, hypotenusan och kateterna hade blivit oändligt mer fascinerade.