Skolans nya betygssystem - som knappt har fem år på nacken - håller inte måttet. Eleverna klarar inte tröskeln till högre betygsnivåer, tydligare kunskapskrav behövs, et cetra, därför aviserar Skolverket nya justeringar. Värdebeständigheten av de olika betygssystem och betygsskalor som svensk skola begåvats med sedan 60-talet lämnar uppenbarligen en del övrigt att önska. En mycket generös bedömning får väl bli ett klassiskt BC (icke fullt godkänt), enligt de gamla läroverkens sjugradiga bokstavsskala.
Betygsdribblandet är bara ett, om ack så typiskt, utslag av det kroniska klåfingeri till politiserad reformiver som utbildningsväsendet genomgått efter att pekpinne, kateder och studentexamen med censorer utmönstrades. Nyss var det MP-språkröret Gustav Fridolin som lovade att fixa skolan på 100 dagar. Istället har han som utbildningsminister ordnat sånt kaos på sitt eget departement att det närmast upphört att fungera, avslöjade Dagens Industri 29/4. Denna handlingsförlamning borde kanske både välkomnas och permanentas.
Skolan har sönderåtgärdats tillräckligt av ideologirusiga politruker. Deras samlade ansträngningar kan inte ges annat än ett solklart tidlöst C i läroverksbetyg när man ser resultatet. Det lavinartade kunskapsraset för svenska elever i internationella mätningar kan ju inte vara obekant för någon.
Men det behövs inget trolleri för att rädda situationen.
Roten till förfallet, vilket bland andra den flitiga skoldebattören och Lundaprofessorn Inger Enkvist påpekat, är det tunga arvet av 60-talets radikala pedagogiska modeidéer. Lärarens auktoritet, liksom fokuset på traditionella ämneskunskaper, läsning och beprövade bildningsideal, ansågs förlegat och reaktionärt. Barnens personliga kreativitet riskerade att hämmas allvarligt av sånt otyg. Alternativet lät förföriskt vackert.
Friare, gladare, mer solidariska och kritiska unga medborgare skulle formas genom att sätta eleverna i självklart centrum och låta dem bli medskapare av sin egen utbildning. En skola som i huvudsak erfarenhetsmässigt klaffade, ersattes av något som bäst kan beskrivas likt en förvirrad vandring in på okänt territorium.
Det räcker nu. Inga fler progressiva experiment och löften om politiska mirakelkurer. Låt bara skolan återvända till ruta A som i berömlig och håll tassarna borta.