Syed Latif kom till Östersund från Bangladesh för sex år sedan. Han är ekonomistudent och har sedan ett par år tillbaka jobbat på ett växlingskontor i Malmö. Han har lärt sig svenska, arbetat vitt och inte kostat det svenska samhället en enda krona. Idag ska han utvisas. "Jag har förlorat allting. Jag hade liv här, bostad i Sverige. Jag betalade själv när jag pluggade, inget CSN, ingenting. Sen fick jag jobb, jag lärde mig språket så jag är ingen belastning", säger han.
Anledningen till att Syed Latif inte får lov att stanna kvar i Sverige är att han inte har funnit sitt jobb genom Arbetsförmedlingens kanaler inom EU – utan via den internationella jobbsökarsajten LinkedIn. I domen står det att Syed Latif inte har visat upp något stöd för att tjänsten han har fått har varit synlig för personer bosatta inom hela EU/EES och Schweiz (vilket är ett av kraven som medborgare utanför EU måste uppfylla för att få arbetstillstånd i Sverige). Detta trots att LinkedIn når betydligt många fler än EU:s jobbsökarportal. Idag ska domen verkställas.
Historien om Syed Latif är verkligen hjärtskärande. Att plötsligt ryckas bort från sin vardag och tvingas lämna sitt hem är ett öde som jag inte önskar någon. Tyvärr är det inte en helt ovanlig historia. De senaste åren har man kunnat läsa om mängder av liknande fall – där hederliga människor med egen försörjning har tvingats lämna Sverige på grund av formaliteter. De har fel jobb, för högavlönade jobb, för lågavlönade jobb, för många jobb eller jobb de har funnit på fel sätt. Deras situation stämmer inte överens med en snäv tolkning av en paragraf i en lagbok, och då får de inte stanna i landet. Det vore skrattretande – om det inte rörde riktiga människors livsöden.
Sverige är inte ett helt enkelt land att integreras i. På detta har vi primärt vår stelbenta arbetsmarknad och våra socialförsäkringssystem att skylla. Det är svårt att hitta arbete, och lätt att hamna utanför samhället i bidragsberoende. Utbildningen i svenska för invandrare lämnar även den mycket att önska. Människor som flyttar till Sverige och trots detta lär sig språket och försörjer sig själva är värda vår beundran.
Det är dock inte av altruistiska skäl som vi borde välkomna att fler söker sig till Sverige för att arbeta. Vår befolkning blir allt äldre, och vi kommer framgent behöva många fler som jobbar och bidrar till det svenska samhället. På sikt kommer detta kräva förändringar på arbetsmarknaden och i socialförsäkringssystemen. I ett första led bör vi dock se till att de personer som redan lever och arbetar i Sverige inte riskerar att utvisas på grund av snäva regeltolkningar.
Att människor som Syed Latif kommer till Sverige och arbetar – vars varor och tjänster vi kan köpa, och som i sin tur handlar av oss – är bra, rentav essentiellt, för vårt land. Om byråkratin står i vägen för detta är det byråkratin vi borde göra oss av med – inte människorna som drabbas av den.