Att regeringen nu har fattat beslut om att återinföra värnplikten har nog inte undgått någon. Det är naturligtvis glädjande att man erkänner problembilden kring det säkerhetspolitiska läget och Sveriges bristande försvarsförmåga – efter år av tävlan mellan partierna om vem som kan komma undan med att satsa minst på försvaret. Att återinföra värnplikten är dock fel väg att gå.
Det är inte minst moraliskt förkastligt. Denna aspekt viftas ofta bort av värnpliktsförespråkare – men den är viktig. Den grundläggande frågan är huruvida staten finns till för sina medborgare eller tvärtom. Återinförd värnplikt innebär att staten får rätt att tvinga unga människor att mot sin vilja stå till dess förfogande dygnet runt i flera månader. Det är en frihetsinskränkning som borde vara förbehållen de nationer som inte gör anspråk på att vara fria samhällen för fria individer; värnplikten står i strid med precis de värden som vi säger oss vilja försvara.
Om värnplikt är svaret – vad är frågan? Det grundläggande problemet med Sveriges försvar är att det gång på gång har nedprioriterats av politiker i alla partier i många år. Att förslaget ens kommer upp springer ur att vår försvarsmakt lider av allvarlig resursbrist – och värnplikten löser inte detta. Ont om resurser i kombination med återinförd tvångsrekrytering kan dessutom göra situationen ännu värre.
Sverige behöver bättre personalförsörjning genom höjda löner och bättre villkor. Genom frivillighet får man motiverade soldater och bättre arbetsplatser inom försvarsmakten.
Vidare behöver vi förnyelse av material, mer resurser till övningsverksamhet och upprustning på Gotland. Vi behöver politiker som faktiskt prioriterar denna statens kärnuppgift – och vi behöver gå med i Nato.
Problemet är naturligtvis att dessa åtgärder kräver politisk prioritering och faktiska resurser i statsbudgeten. Då är det lättare att som politiker återinföra värnplikten och låtsas som att problemet är löst. Värnplikten låter som en billig reform – trots att den troligtvis hade inneburit stor samhällsekonomisk skada i form av skillnaden mellan de värnpliktigas potentiella marknadsinkomst och den lägre ersättning som de får, ineffektiv matchning mellan människor och arbeten och försenade utbildningar och yrkesarbete.
Kärnan i Sveriges säkerhet är just Östersjöområdets stabilitet – som i sin tur är beroende av Nato. Rysslands utrikespolitiska utveckling gör behovet av att trygga upp detta område stort. För detta bör vi göra det svårt för Ryssland att inta svenskt territorium, stärka vårt eget försvar och bli medlemmar i Nato. På så vis gör vi Östersjöområdets tryggare – inte minst för oss själva.
Försvaret av medborgarna och deras rättigheter är statens mest fundamentala uppgift. Värnplikten verkar nödvändig enbart därför att politikerna inte har skött detta, men den löser inte problemet.
Om regeringen på riktigt vill lösa svensk försvarsförmåga är svaret Nato – inte värnplikt.