Att Donald Trump och Greta Thunberg båda är vita, välmående västerlänningar av kvinna födda i nästan samma tid, i nästan samma kultur går inte att förstå.
De två visar på den stora, farliga polarisering som drabbat oss.
Den rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen har så väl beskrivit skillnaden mellan dem i The New Yorker och DN. Först åldersskillnaden, han är 73 år, Greta är 16. Jag vill lägga till: Han är president, hon är skolelev.
Det är klart att det är lättare att kräva åtgärder och bättring om man inte själv har makt och ansvar ännu.
Men det hjälper inte – Greta Thunberg har i grunden rätt, klimatet måste räddas, om det så är med fortsatt utveckling, som jag tror och hoppas, eller med asketism. Hon av alla små obetydliga människor är den som faktiskt fått världen att vakna.
Hon är verkligen inte först, redan 1896 visade den svenske fysikern Svante Arrhenius att vår förbränning av fossila bränslen höjer jordens medeltemperatur. På 1980-talet var de stora ledarna överens om detta – ja, visst, jag talar om Margaret Thatcher, Ronald Reagan och Michail Gorbatjov, allihop. Och ni minns väl Al Gore med ”En obekväm sanning” från 2006.
Men varför i hela världen har inte utsläppen minskat i racerfart sen dess? Martin Hultman, forskare på Chalmers, säger i SvD att ”en bidragande orsak var att oljebolag började finansiera tankesmedjor för att sprida klimatvetenskapliga resultat som inte har granskats inom akademin”, alltså ovetenskapliga dunster för att vi inte skulle komma och kräva att olja och kol utrangeras.
Dessutom nämner han begreppet ”responsförnekelse”, vilket betyder att vi handlar tvärtemot den kunskap som finns. Det kan man fundera en del på!
Men tillbaks till Donald Trumps och Greta Thunbergs olikheter som Masha Gessen beskriver dem: ”Hon är uppriktig och han är en van lögnare”.
Ja, där har vi verkligen en springande punkt.
Om Donald Trump har infört något riktigt farligt så är det lögnen som vapen, lögnen som retoriskt accepterat grepp, lögnen som nåt anhängarna bara skrattar överseende åt.
Det är förfärligt.
Tacka vet jag en till synes naiv sanningssägare med Aspbergers syndrom som går genom märg och ben. Ja, det måste erkännas, ibland blir man smått rädd för hennes benhårda retorik. Men om Greta Thunberg kan återupprätta sanning och lögn som relevanta begrepp så är det bra.
Jag skulle inte bli förvånad om norska Nobelpriskommittén läser upp hennes namn på fredag då årets fredspristagare offentliggörs.