Klyftan mellan skilda matvanor hos olika samhällsgrupper ska slutas, enligt ett nytt myndighetsuppdrag från regeringen. Att socioekonomiskt utsatta grupper generellt har mindre hälsosamma matvanor tycks forskningen vara överens om.
Det leder i sin tur till att människor där oftare drabbas av exempelvis typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Varför det blir så är svårare att förklara, vilket lär betyda att det handlar om flera olika orsaker.
2016 gjorde Livsmedelsverket en genomgång av forskningen på ämnet och kom fram till flera pusselbitar som sammantaget verkar rimliga. En förklaring kan till exempel vara att personer med hög utbildningsnivå har lättare att ta till sig information om hälsosam kost och hur den påverkar hälsan.
Matvanor kan också kopplas till kulturer på olika arbetsplatser, och det kan innebära en ekonomisk risk att ändra vilken mat som äts i hushållet, eftersom sådant som ingen gillar hamnar i soporna. Gemensamt för alla dessa förklaringar är att de inte kan regleras politiskt utan att kraftigt begränsa människors frihet att själva välja vad de äter.
Därför är det inte så konstigt att många i stället söker sig till förklaringen att hälsosam mat är dyr och att onyttig mat är billig. Livsmedelsverket skriver också i sin rapport att de flesta studier pekar ut priserna som en orsak. Men det krävs bara en liten tur i matbutiken för att ställa sig frågande till sådana resultat.
Visst finns det nyttig mat som är dyr, men det finns också gott om nyttig mat och dryck som är billig. Grönsaker efter säsong, baljväxter, havregryn och vanligt kranvatten är några exempel. I en studie från 2015 visade forskaren Andreas Håkansson att det är fullt möjligt att genom enkla val köpa hälsosam mat till liten kostnad.
Men varför är det då så vanligt att hävda motsatsen? På den frågan svarar Håkansson att många gärna jämför nyttigt och onyttigt i specifika varugrupper, eller att kostnaden för alla varor slås samman, med resultatet att den nyttiga maten ser ut att kosta mer.
Det är lätt att se dessa brister i andra studier. När fiskbaserad medelhavskost får utgöra det nyttiga alternativet i en jämförelse är det inte så konstigt att priset går upp. Och när olika personers kosthållning jämförs över tid kan en dyrare hälsosam livsstil förklaras rationellt – varför skulle en person som har råd att köpa de dyrare nyttiga varorna vilja hålla sig strikt till de billiga?
Det handlar om människors val, och så länge all information om kost och matvaror finns tillgänglig är det inte mycket mer som politiken kan göra.