Drygt hälften av Sveriges export går till länder inom EU. Ju snabbare hjulen snurrar i Europa, desto mer att göra för de exportinriktade företagen i Sverige. Många av varslen inom industrin är en bistert logisk konsekvens av åtstramningspolitiken. Det skulle alltså inte skada med en samordnad EU–politik som sätter tillväxt och stimulans före åtstramning och ”besparing”. Så länge den ekonomiska politiken dirigeras efter den monetaristiskt influerade taktpinnen kommer den höga arbetslösheten att bestå och de våldsamt växande sociala klyftorna fortsätta att vidgas. Bättre grogrund för fundamentalistiska läror finns inte.
Drygt 25 miljoner europeer registreras som arbetslösa. Många andra har halkat ur den officiella statistiken. Trasproletariatet finns mitt ibland oss, och många som har jobb fruktar för åtstramningspolitikens fortsatta konsekvenser. Inte konstigt att till exempel högernationella och invandrarfientliga Ukip i Storbritannien och frnaksa Front National väntas få mer än 20 procent vardera av rösterna i årets val till EU–parlamentet. I Sverige är Sverigedemokraterna näst största parti bland LO:s medlemmar.
Sverige fortsätter att falla i den internationella ranking som mäter välstånd och trygghet. Kombinationen högerstyrt EU och allianshögerstyrt Sverige sätter avtryck. Därför är det inte bortkastat att rösta i valet till EU–parlamentet. Jag läser på så kallade sociala medier om folk som tänker avstå från att rösta därför att det är ”meningslöst” eller för ”jobbigt”. Mina tankar vandrar vidare till det nyligen genomförda presidentvalet i Afghanistan. Där röstade folk trots att talibanidioterna hotade med våld och terror.
Fler sjuksköterskor, undersköterskor med flera inom sjukvården. Det föreslår Socialdemokraterna, som öronmärker drygt två miljarder kronor för den förhoppningsvis kommande personalförstärkningen. Samtidigt lovar socialdemokratiska kommunpolitiker – Lena Micko i Linköping är en – att de för den enskilde löneslaven förnedrande delade turerna ska väck om S vinner väljarnas stöd. Bra och rejäla besked.
EU igen: Tiger folket tyst när högerns åtstramningspiska dansar över dess rygg? Inte alls. Senast demonstrerade drygt 30 000 personer i Bryssel. Orkade EU–bossarna ens läsa plakaten eller lyssna på kraven? Några som däremot har EU–bossarnas öra är de drygt 1 700 finanslobbyister som häckar i Bryssel och driver tjänstemännen och politikerna framför sig. Det går fyra finanslobbyister på varje EU–tjänsteman som ägnar sig åt finansfrågor.