Det var högernationalistiska partiet SVP som drivit igenom söndagens folkomröstning. Över hela Europa jublar deras främlingsfientliga gelikar åt resultatet. "Det här är underbara nyheter", utropade exempelvis Nigel Farage som är partiledare och ledamot i Europaparlamentet för UK Indepencence Party. Javisst. Det är underbara nyheter. För dem som längtar tillbaka till 1930-talets skymningsstämningar av intolerans, fördomar och nationell slutenhet. Nog är den allmänna situationen spöklikt illavarslande.
Judar, muslimer och romer återupplever en allt kyligare och hotfull attityd från det europeiska majoritetssamhällets sida. Desperata flyktingar undan samtidens värsta humanitära katastrof i Europas närhet ges kalla handen vid EU:s portar. Att Syrien brinner och dess invånare slaktas i hundratusental beklagas av de europeiska regeringarna. Av rädsla för sina flyktingskeptiska inhemska opinioner, är dock samma regeringar skamligt snåla med att göra EU till en fristad. Politikerna kan ju förlora röster på kuppen. Men syrierna förlorar sina liv. Ringer varningsklockorna? Om inte, betrakta då Schweiz.
"Massinvandringen", som helgens folkomröstning handlade om där, rörde inte ens utomeuropeiska flyktingar. De människor som högernationella SVP främst piskade upp känslorna mot var vanliga EU-medborgare. Företrädesvis kvalificerad och högutbildade arbetskraft från Tyskland, Portugal och Italien. Schweiz är som bekant inte EU-medlem, emellertid är man genom ett särskilt avtal knutet till unionens inre marknad med dess fria rörlighet. Men trots att inflödet av arbetskraft från EU spelar en central roll för alplanets ekonomi, och trots att det näppeligen är fråga om svårintegrerade personer med kulturellt främmande seder och bruk, lyckades ändå intoleransens krafter triumfera.
Samtliga övriga schweiziska partier och landets näringsliv mobiliserade förgäves för en annan utgång. Rationella, förnuftsbaserade argument bet inte mot grumliga föreställningar om "massinvandringens" hot mot den egna kretsens särart, traditioner, privilegier och identitet - i ett av världens mest välmående och politiskt stabila länder! Hur Schweiz och EU nu ska hantera sina relationer blir en delikat fråga. Även inom EU ifrågasätts dock den fria rörligheten.
Denna bärande del i unionsbygget försöker bland andra Storbritannien skjuta sönder med begränsningar för fattigare EU-länders medborgare. Brittiska regeringen talar om en "invasion" av sociala turister från öst, som utnyttjar välfärdssystemen. Men några bevis för att den fria rörligheten leder till utbrett missbruk av detta slag har inget EU-land kunnat presentera. Fakta pekar snarare på att Östeuropas EU-invandrare jobbar hårdare och bidrar till större skatteintäkter och ökat välstånd i väst. Fast vad bryr väl sig inskränkthetens demagoger om fakta? Att jordmånen för deras villfarelser är god visar inte minst Schweiz.
Fundamentala frihetsvärden är ånyo utmanade i vårt gemensamma europeiska hem. Ska varningsklockorna klinga ohörda som förr?