I Vreta kloster skola får inte luciatåget se ut hur som helst. Där gäller strikt uniformering: pojkar måste vara stjärngossar. Annars kan de glömma deltagande. "Vi har en hög svansföring när det gäller luciafirandet", förklarade rektor Thomas Winberg i gårdagens Corren. Hans styvnackade påbud har gjort elever ledsna och föräldrar upprörda.
En mamma berättar att hennes son hade sett fram mot att gå i luciatåget. Han ville vara tomte och i god tro skaffat sådan dräkt. Men skolan gav sträng bakläxa. Enligt mamman hade sonen mått dåligt av att motas in i ledet med "klänning" och löjlig strut på huvudet.
En skitsak? Nej, verkligen inte om man är en kille på åtta år. Ty eleverna det handlar om är inte äldre än så. Jag minns själv hur det var i den åldern. Rektor Thomas Winberg gör det uppenbarligen inte alls, trots att han jobbar med barn. Då kan jag meddela honom att inga andra har så höga och lustfyllda förväntningar på julen som just barnen. Och från en småkilles perspektiv är det total pest att påtvingas fjantiga klädpaltor av maktfullkomliga vuxna som vägrar lyssna och förstå. Man skäms inför kompisarna och hela världen, och tror att man ska dö. Julen känns som lagd i aska och ruiner. Sånt glöms inte i första taget, det kan jag lova.
Först när Corren grep in och skrev om saken backade Winberg motvilligt med orden: "Om någon ändå inte vill vara stjärngosse får man väl vara tomte och gå längst bak då, fastän det inte var tänkt så". Det var ju bussigt, gå längst bak, som på nåder. Jag tycker att rektor och lärare på Vreta kloster bör fundera allvarligt över för vilka skolans luciatåg egentligen är till. Är det primärt som en traditionell lustifikation för dem själva? Eller ska man börja prioritera barnens upplevelser istället?