Vi äter för mycket kött, tycker Jordbruksverket. I synnerhet är det svenskarnas glupska aptit på nötkött som får myndigheten att se rött. Det hotar folkhälsan, det hotar klimatet. Lösningen är köttskatt i syfte att uppfostra medborgarna att lägga mindre biffar på sina tallrikar. Förslaget presenterades i går, men slaktades direkt av både finansminister Anders Borg och jordbruksminister Eskil Erlandsson. För klimatet räcker koldioxidskatten och någon måtta får det ändå vara på byråkraternas iver att peta i maten. Men de lär säkert återkomma. Häromåret ville exempelvis Folkhälsoinstitutet ha fettskatt för att styra över konsumtionen åt det hälsosammare hållet. Även då höll regeringen emot.
Jag har ett annat förslag: starta världskrig. Det gör bevisligen underverk för folkhälsan och våra konsumtionsvanor. Förutsatt att vi själva inte deltar i blodbadet, förstås. Svenska folket ska nämligen aldrig varit så friskt som 1942. Det var mitt under andra världskriget. Beredskapen medförde att varor som mjöl, ägg, kött och socker ransonerades. Vi sattes på en mager, fettsnål diet. Konsumtionen av grönsaker och rotfrukter nådde rekordnivåer. Bensinbristen gjorde att vi tvingades gå, cykla, åka spark. Mycket nyttig motion också, alltså. Därtill minskade den psykiska ohälsan, eftersom det fanns en reell fara att fokusera all oro och ångest på.
Nu menar jag naturligtvis inte allvar. Men nog ger 1942 års situation perspektiv. Vår tids fred och frihet, det fantastiska välståndet, alla valmöjligheter, överflödet av mat i aldrig tidigare skådad omfattning - det återspeglar en historisk dröm för generationerna innan oss. Bara detta att kunna äta så mycket kött och fett vi vill och orkar. Enastående! Priset är dock det egna ansvaret för hälsans välbefinnande. Svårt? Jo. Men att någon annan ska axla det är väl knappast att föredra.