Torbjörn Gustavsson: Våldsdåd och upprörda röster

USAs president Barack Obama beordrar högsta beredskap och sänder stridsfartyg och marinsoldater till Libyen sedan flera amerikaner dödats eller skadats i samband med det som först beskrevs som spontana missnöjes- och våldsyttringar på flera platser i Mellan-östern. Datum för våldsdåden: 11 september.

Barack Obama agerar kraftfullt, så som amerikanska presidenter alltid gör då amerikanska liv och intressen hotas. Obamas uppträdande kontrasterar skarpt mot Republikanernas presidentkandidat Mitt Romneys ömkliga försök att utnyttja de USA-fientliga upploppen i Mellanöstern i inrikespolitiska syften. Vad heter Romneys rådgivare i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor? Sarah Palin?

Det heter att upploppen i Libyen, Egypten och Jemen är planerade aktioner, iscensatta av fundamentalistiska muslimska krafter med koppling till al-Qaida. Videon på youtube som påstås håna och smäda Muhammed - existerar den?

Anteckning i marginalen: Varför utlöser verkliga eller påstådda smädelser av profeten Muhammed så hutlöst våldsamma reaktioner? Tänk tanken att kristna uppträdde lika salvelsefullt och våldsamt varje gång Jesus hånas eller smädas. Det skulle bli ett sanslöst ståhej.

Fackföreningar i grekland proklamerar generalstrejk. Reaktionen från flera ledande politiker i EU är hård. Så långt har det gått att demokratiska fri- och rättigheter ifrågasätts. Det anses självklart att det Europolitiska stålbadet sätter fackliga rättigheter på undantag. Huvudsaken är att hålla finanssektorn på gott humör.

Franrikes president Francois Hollande höjer skatten för höginkomsttagarna. Åtgärden resulterar i ett ramaskri hos marknadsliberalernas mätta och dästa intresseklubb. De vill så klart ha mer av den politik som präglat Europa sedan 1980-talets början. Den politik som påstår att sänkta skatter för de välsituerade och ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor är det väloljade maskineri som får de ekonomiska hjulen att snurra. Joseph Stiglitiz med flera "ny-keynesianer" visar hur djupt felaktig den medicinen är.

Vem vet, kanske den återkommer. Nån gång.