Det heter att valdeltagandet är högt i Sverige. Så är det, jämfört med valdeltagandet i de flesta andra länder, men samtidigt har andelen svenska väljare som masar sig iväg till röstlokalen minskat rejält sedan 1985. Sverige låg i ”röstningsligans” topp 1973–1985. Då röstade drygt 90 procent av väljarna. I valet 2010 röstade 84,6 procent, en uppgång med nästan fyra procentenheter sedan 2006.
SCBs statistik samt den forskning som bedrivs av bland andra Per Hedberg vid Göteborgs universitet ger besked om orsakerna till det fallande valdeltagandet: Arbetarklassen, i synnerhet männen, röstar i betydligt mindre utsträckning i dag än tidigare. Sak samma med gruppen unga och kategorin utlandsfödda. ”Nedgången skedde i de grupper som redan tidigare deltog i mindre utsträckning”, sammanfattar SCB.
Valdeltagandet minskade kraftigt i och med valet 1988 (86 procent). Tio år senare avstod 1,2 miljoner från att rösta. Soffan var det tredje största partiet. I dag utgör kategorin osäkra väljare nästan en femtedel av väljarna (17,9 procent enligt SCB). Kategorin punktmarkeras och uppvaktas ihärdigt av de politiska partierna, som vet att majoriteten av de osäkra väljarna faktiskt röstar på valdagen.
Socialdemokraterna i bland annat Linköping har ägnat mellanvalsperioden åt bland annat operation dörrknackning i de olika bostadsområdena. Kontakten med väljarna blir allt viktigare i och med att de politiska partierna upphört att vara medlemsbaserade, stora organisationer med lokal förankring.
1976 röstade 94 procent av medelklassen. Andelen röstande arbetarväljare var nästan lika hög. Den förra (växande) kategorins benägenhet att rösta är fortfarande hög, i motsats till den minskande gruppen arbetarväljare. Det är en av förklaringarna till varför de flesta partier orienterat sig mot det politiska mittfältet.