Imorgon infaller Europadagen. Den 9 maj 1950 lade Frankrikes dåvarande utrikesminister Robert Schuman fram förslaget som året därpå blev kol- och stålgemenskapen. Grundtanken var att genom ekonomiskt samarbete och beroende säkra den europeiska freden. Den tanken lever fortfarande kvar inom den europeiska unionen. I gårdagens partiledardebatt i riksdagen talade samtliga företrädare för de partier som är positivt inställda till Sveriges medlemskap om denna grundbult i det europeiska samarbetet.
Mikael Damberg (S), som företräder Socialdemokraterna i riksdagen, och Jan Björklund (FP) påtalade särskilt vikten av fred i Europa. Även Fredrik Reinfeldt (M), Åsa Romson (MP), Annie Lööf (C) och Göran Hägglund (KD) utgick från den krigssargade historien och landade i dagens Ukraina. Fred och frihet ska inte tas för givna.
Därmed drog ja-sägarna, till vilka även Miljöpartiet numera räknas, en skarp gräns mot riksdagens två nej-sägare Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Jimmie Åkesson (SD) sade sig vara för samarbete gällande handel, miljö och gränsöverskridande brottslighet. Men han vill inte ha ett Europas förenta stater, ingen gemensam flagga och ingen president. Åkesson var ovanligt tydlig när han konstaterade att det visserligen är ”bekvämt” för svenskar att kunna resa genom Europa utan att visa pass, men att priset för denna bekvämlighet är för högt: ”Vem och vad som helst kan komma innanför våra gränser”. Därför vill SD återinföra gränskontroller och visumtvång för vissa nationaliteter, bland annat för att stoppa det ”masstiggeri” som pågår i ”snart varenda svensk stad”. Att visa pass är ett billigt pris att betala för att kunna ”sova tryggare i mitt eget land”, sade Åkesson.
Jonas Sjöstedt (V) vill också stänga Sveriges gränser, men av arbetsrättsliga anledningar. Fast i går ville Sjöstedt helst inte prata om EU alls, utan tog det udda tillfället i akt att diskutera ojämställda löner med Jan Björklund, och bemanningsföretag med Jimmie Åkesson. Fast när frihandelsavtalet med USA – en av de viktigaste utmaningarna för EU de kommande åren – kom på tal, vaknade Sjöstedt till liv. Amerikanska storföretag som kommer och stämmer svenska staten när saker och ting inte går deras väg! skrämdes Sjöstedt. Också MP är starkt kritiska till handelsavtalet – innan förhandlingar ens har inletts. Att det var Mikael Damberg som förde S talan märktes i de positiva tongångar till såväl avtalet som EU-samarbetet i stort. Hade S-kollegan Marita Ulvskog stått i talarstolen hade skällan förmodligen klingat mer kritiskt.
Trots att 20 år passerat sedan svenska folket röstade ja till EU-inträdet, syns skiljelinjen mellan ja- och nej-sidan fortfarande tydligt. I det förra Europaparlamentsvalet 2009 deltog 45,5 procent av de röstberättigade svenskarna. Att vi nu, drygt två veckor före nästa val, påminns om unionens skapelseberättelse genom händelseutvecklingen i dagens Ukraina kan bli en tankeställare för vanliga väljare – och för beslutsfattarna i parlamentet. Det är viktigt.