I maj fällde Solna tingsrätt fem tonårspojkar för grov våldtäkt, ytterligare en dömdes för försök till grov våldtäkt. Offret var en femtonårig flicka. Övergreppen ska ha skett under en fest, där flickan i timmar hölls instängd i ett rum och av rädsla för sitt liv inte vågade göra motstånd. Pojkarna var för henne helt okända. Nyligen rev Svea Hovrätt upp domen, trots att de i likhet med tingsrätten fann flickan trovärdig. Men då rummet var mörkt ifrågasattes hur korrekta iakttagelser flickan kunde ha gjort. Dessutom ansågs inte att flickan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.
I slutet av förra året åtalades en 17-årig pojke vid Skaraborgs tingsrätt. Han hade smygfilmat sina sexuella aktiviteter med en 18-årig tjej och sedan, fortfarande utan hennes vetskap, lagt ut filmen på två porrsajter som "en kul grej". Tingsrätten dömde pojken till att betala 130 000 kronor i skadestånd för kränkningen. Göta hovrätt har nu sänkt beloppet till blott 25 000 kronor med motiveringen att det blivit ”alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor”.
Bägge hovrättsdomar har mött massiv kritik och upprördhet. Det är förståeligt. Är detta goda exempel på skipad rättvisa? Vilka normerande signaler anser sig dessa rättsvårdande myndigheter sända till allmänheten? Några landvinningar för varken kvinnosynen eller den mellanmänskliga respekten ger domsluten knappast. Snarare motsatsen. Unket.