Mitt i stan har den tronat i 800 år, det häftigaste som Linköping har att bjuda. Jag älskar domkyrkan, denna rogivande oas, en verklig katedral av kontinentalt snitt. Att vandra under dess magnifika valv är att förnimma doften från Frankrike eller Italien. I arkitekturen finns ännu stämningen inkapslad av den gamla katolska kulturgemenskapen som band Europa samman innan Gustav Vasa gjorde slut på det roliga för Sveriges del. Men vilken skatt vi har kvar, som en bit Rom i Östergötland. Visst är det coolt?
Kyrkobyggnaden (näst störst i Sverige) innehåller en hel del fascinerande ting. Se om du finner pelaren där i slutet av 1700-talet en viss J Berzelius klottrat sitt namn. J står för Jacob, han studerade på gymnasiet i Linköping då och var inte särskilt lycklig. I avgångsbetyget stämplades han som "en yngling av tvetydigt hopp". En tidig föregångare till dagens underpresterande svenska elever på glid utför i Pisa-undersökningarna? Kanske kan Jan Björklund och vi andra trösta oss med att exemplet Berzelius visar att det kan gå ganska hyfsat ändå.
Han hade nämligen ett egensinnigt intresse för naturvetenskap som ingen förmådde kväva. Berzelius gick vidare till att upptäcka flera grundämnen som kisel och torium, kartlade hur kemins grunder fungerade och gav världen nya begrepp som fotosyntes och protein. Internationellt räknas han som vår främste vetenskapare efter Linné och har både fått en park i Stockholm och en gata i Paris uppkallad efter sig. Inte illa för en misslyckad gymnasist från Linköping.
Ett annat tips är kolla in gravmonumentet där Östergötlands första landshövding Ulfsparre och hans fru Beata vilar, skulpterade sida vid sida i sten. I Per Wästbergs roman "Ljusets hjärta" har de nyförälskade huvudpersonerna Johan Fredrik och Ellen ett möte i Linköpings domkyrka. Vid graven grips de av uppflammande ömhet till landshövdingeparet som varit borta i mer än 500 år. Och: "Något outsägligt får dem att vackla - skymten av en gräns, bortom vilken vilja och begär sammanfaller". Ellen utbrister till Johan Fredrik: "Plötsligt vill jag leva bara för att ha dig inom mig jämt".
Tänk vilka underbara känslor som kan tändas i vår katedral.