Christer i Linköping mejlar mej och utslungar sin vrede över Linköpings kommun som lejt en buss för att forsla tiggande rumäner i Linköping till hemorten: "Konstigt att det aldrig talas om kostnader i sådana här sammanhang", skriver Christer, som för säkerhet skull tillägger att han är skitförbannad. Jag svarar att det finns viktigare saker att hetsa upp sig för. Som den växande fattigdomen i Linköping, till exempel. Den syns inte, å andra sidan. Är inte så synlig som den fattigdom, utsatthet och det armod som exponeras av tiggarna. Men ta ett snack med någon hos till exempel Frälsningsarmén. Hon eller han – jag vägrar skriva hen! – kan säga något om det armod som präglar många barnfamiljers och pensionärers vardag.
Tisdag, Linköping: Tiggande medmänniskor i massor. Onsdag, Åtvidaberg: Fyra tiggande medmänniskor. Jag kliver inte fram till någon för att erbjuda sovplats. Jag släpper två tjugor i två av de många pappmuggarna. Det onda samvetet skaver, och förstärks av insikten om de många svenskar som far illa. Inskränkt och småaktigt? Säkert. Men: Den som högljutt gastar att Sverige och dess myndigheter ska ikläda sig ett stort och omfattande ansvar för bland andra tiggarna från Rumänien bör föregå med gott exempel och fixa sovplats och käk till åtminstone en av migranterna. Vi får aldrig glömma att Rumänien bär ansvaret för sina medborgare. Synd bara att EU inte vill eller inte mäktar med att sätta press på regimen i Bukarest. EU har ju många andra och mer angelägna frågor som pockar på uppmärksamhet. Som att förbjuda smakmärkning av snus.
Lena Micko (S) i Linköping säger så här apropå bokslutet för 2014 (överskott 296 miljoner): "En stark ekonomi är inget självändamål utan behöver användas för att förbättra kvaliteten i välfärden och få fler i arbete." Micko flaggar för fler anställda inom äldreomsorgen. Utmärkt. Så länge alliansens och SDs riksdagsbudget gäller är manöverutrymmet för Micko & Co något begränsat. Återstår att planera för stopp för delade turer, ökad bemanning, osv.
Den äckligt introverta mediavärlden kastar sig över prinsessan Madeleine, som inte dansade efter medias pipa vid ett besök norröver. En kanalchef vid SR Gävleborg sägs "rasa". Snart träder en kränkt reporter fram och förklarar sig vara "chockad" av prinsessans "agerande". Så devalveras ordens innebörd. Att döma av rapporteringen i tidningar, radio och tv är Sverige smockfullt av "chockade" medborgare, och så snart spåkärringen SMHI spår tio millimeter snö utropar tidningarnas webbsidor "Snöchock på väg!"
Apropå kungligt besök: När Carl XVI Gustaf besökte Motala för en del år sen trädde ett gäng unga anarkister fram med ett oförglömligt plakat: "Elvis är Kungen!" Jag tror inte att nån blev chockad.
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör