De inbjuds till en ceremoni på nationaldagen. Kaffe, saft och kakor och en minnesgåva utlovas. Det är ett trevligt initiativ. Allt fler kommuner håller medborgarskapsceremonier för naturaliserade. Det rör sig om enkla och värdiga tillställningar, avsedda att uppmärksamma ett viktigt steg för många migranter. Medborgarskapet markerar samhörighet med Sverige som ett öppet samhälle och en demokratisk statsbildning. Man är med + borgare, inte undersåte.
I sak kan man ifrågasätta om det är kommunens uppgift att hålla i en sådan välkomstceremoni. Det är trots allt staten man är medborgare i, och inte i kommunen. Landshövdingen och länsstyrelsen skulle vara lämpligare, som statsmaktens (det som förr hette Kunlg. Maj:ts) representant att välkomna de nya medborgarna – gärna med medverkan från Kungahuset, som skett vid något tillfälle. När Medborgarskapsutredningen (SOU 2013:29), med utredaren Gunnar Strömmer, såg över frågan för drygt ett år sedan, diskuterade den vilken instans som borde anordna ceremonierna.
Utredningen såg det principiellt riktiga i att staten genom länsstyrelsen borde vara huvudman. Men den konstaterade att många kommuner i Sverige redan genomförde medborgarskapsceremonier, och att man borde systematisera detta. En klok rekommendation, när traditionen finns på plats och förtjänar att utvecklas.
Men då får inbjudningarna inte se ut som borgmästare Hjerdts brev. Rubriken är ”Välkommen till Nationaldagen firande” (just så står det) och inledningen lyder ”Nya svenska medborgare” (och inget mer). Adressaten kallas till ”Musiksalen” på Konsert och Kongress. (Det skall vara konferenssalen ”Musikalen”). ”Jag hoppas Du har möjlighet att delta och att Du anmäler Dig på den bifogade anmälningstalongen”, avslutas brevet. Ett PS lyder: ”Ni är även välkomna att delta i vårt övriga Nationaldagsfirande i Valla fritidsområde.” (Övergången från ”Du” till ”Ni är även välkomna” är osnygg – från ha vänt sig till en individ, medborgaren, tilltalar nu brevet ett kollektiv, ”invandrarna”, som bjuds in till ”vårt” övriga firande.)
Det ser inte bra ut. En nybliven medborgare ska inte välkomnas på så dålig svenska, med så många stilbrott. Därför cirkulerar brevet i sociala medier. Borgmästarens brev är ett exempel på hur illa det är ställt med skrivfärdigheterna i delar av den offentliga förvaltningen. Tjänstemän författar brev på knagglig svenska och politiker med högskoleexamen skriver på. Hur många av oss har inte fått veckobrev från lärare från barnens skola, fyllda av felsyftningar, felstavningar och särskrivningar? Språktest för medborgarskap har diskuterats. Det är en bra idé. Språktester för offentliga tjänstemän bör också övervägas.
(Borgmästarens brev finns i faksimil på min offentliga Facebook-sida, i länk till denna artikel. https://www.facebook.com/ThomasGur)