Train à Grande Vitesse! TGV, det är nästan som att flyga, fast på räls. Jag glömmer aldrig första gången jag åkte höghastighetståg i Frankrike. Det var juni 1990 och jag kom ju från Sverige, järnvägarnas u-land i jämförelse. Långsamt, oförskämt dyrt, risiga och krokiga banor som inte tycks ha förbättrats mycket sedan 1800-talet. För att inte tala om SJ:s service! Nä, vi talar inte den.
Frankrike däremot! Vilken upplevelse. Jag klev på det futuristiska TGV-tåget i Paris och susade fram genom det franska sommarlandskapet mot Marseille vid Medelhavet. Punktligt, bekvämt, excellent trevlig personal, en bar med champagne fanns också. Man kände sig som en kung. Efter knappt 3 timmar var jag framme. Förr, innan TGV, tog samma tågresa mellan Paris och Marseille tio timmar. TGV är del av TEN-T, The Trans-European Transport Network, som länkar samman en rad länder på kontinenten med snabba järnvägshjul i långt över 300 km/h. TEN-T är ett av de bästa exemplen på europeisk integration i praktiken.
Och Sverige? Vi kan tydligen bara drömma om att få bli del av denna karta. Kostar för mycket, för lite befolkningsunderlag, etc. Så brukar invändningarna låta. Regeringen vill inte ens satsa på en höghastighetsförbindelse mellan Linköping och Stockholm, som Ostlänken gav hopp om. Istället för planerade tåg i 320 km/h vill man snåla ner projektets kapacitet till spår för max 250 km/h. Men nu har Riksrevisionen gett bakläxa. De nedsaktade tågen blir inte samhällsekonomisk lönsamma. Det måste gå fortare om arbetspendling åt båda håll ska bli attraktivt.
Höga hastigheter ger tillväxt. Så är det. Om Linköping, rikets femte största stad, kunde integreras effektivt med den dynamiska Mälardalsregionen vore det guld värt för alla parter. Tänk möjligheterna som öppnar sig med ett TGV till Stockholm! Vi borde inte nöja oss med mindre.