Ledare
”Läcker båten kan man inte bara ösa vatten, man måste laga hålet”, beskrev Jane Stegring på Vårdförbundet situationen i landstingen och regionerna. Det är de som är båten. Och ut rinner sjuksköterskor, som byter arbetsgivare eller helt sonika karriär. Många väljer att gå till bemanningsföretag för att i deras regi hyras ut till sina gamla arbetsgivare för ett betydligt högre pris – innebärande en betydligt bättre lön. Kostnaderna för landstingen och regionerna för att hyra in sjuksköterskor har ökat kraftigt i år, under årets första fyra månader har de ökat med 70 procent jämfört med samma period i fjol (Sveriges Radio 16/6).
En sjuksköterska som Sveriges Radio pratat med har valt bemanningsföretaget för att hon får bättre arbetstider och ett rejält lyft i lönekuvertet. Ja, faktiskt närapå en fördubbling av lönen blir det för vissa. Vad säger det här om det offentliga som arbetsgivare när så många inom en profession väljer de ofta bespottade bemanningsföretagen framför landstinget/regionen? Sjuksköterskorna gör naturligtvis helt rätt som byter arbetsgivare. Främst förstås för deras egen del, men också för att massflykten visar på ett stort problem inom den offentliga vården. Örebro är den enda regionen i landet som inte hyr in sjuksköterskor från bemanningsföretag. Alternativet har varit att stänga vårdplatser.
Situationen är självklart inte hållbar. Precis som Jane Stegring påpekar behövs bemanningslösningen också, som komplement. Men som permanent åtgärd mot bristen på sjuksköterskor är den mycket dyr och kan drabba kontinuiteten på arbetsplatsen och därmed patientsäkerheten och tryggheten för personalen.
Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) har bjudit in till ”nationell kompetenssamling” med de olika parterna – SKL, facken, patientorganisationer och privata vårdgivare. Wikström vill att staten ska ta ”en mer aktiv roll” för att lösa problemen som lett till sjuksköterskeflykten. Den ökade arbetsbördan handlar mycket om att sjuksköterskorna får göra allt möjligt som inte ingår i deras ordinarie arbetsuppgifter och som ofta är under deras kompetensnivå. Den administrativa bördan delar de med exempelvis läkarna, och är en uppgift som borde läggas ut på administrativ personal istället. Sådan som det dragits in på i stor utsträckning genom åren – nu ser vi resultatet.
Vårdadministratör är ett allt vanligare yrke bland platsannonserna i dag, och fler utbildar sig till det. Det är välkommet att denna yrkesgrupp återigen får sin rättmätiga plats inom sjukvården, även om det kommer ta lite tid. Wikström och Vårdförbundet talar också om fler utbildningsplatser för sjuksköterskor, eftersom behovet att dessa inte kommer att minska framöver. Det är också bra, men också det är en långsiktig åtgärd.
Det som sjukvårdsministern benämner som ”strukturella problem” kanske låter abstrakt, men är en nyckel för att resurserna inom sjukvården ska användas på rätt sätt. Det handlar mycket om rätt person - läkare, sjuksköterska, undersköterska, administratör etc. – på rätt plats. Och rätt lön för rätt person. Sjuksköterskor ska tillåtas vara sjuksköterskor och ha betalt därefter.
Annars kommer läckaget från den offentliga arbetsgivaren att fortsätta strömma, tills där ekar tomt på kompetent personal.