Såna vi andra sällan konfronteras med. Ett USA som angriper Syrien utan att insatsen välsignats av FN gör sig skyldigt till brott mot principen om den nationella suveräniteten. Så är det. Men om FN står handlingsförlamat sedan ett lands regering mördat delar av befolkningen med hjälp av kemiska vapen – ska den övriga världen stå och se på, och låta de flagranta övergreppen mot folkrätten och FN–stadgan fortsätta, inom ramen för den sakrosankta principen om territoriell integritet?
Jag läser vad Pierre Schori och andra säger/skriver. "Följ FN–linjen!" uppmanar de Obama och övriga ledare.
Visst. FN bör ta del av Syrieninspektörernas rapport innan beslut tas. Men om säkerhetsrådet fortsätter att uppträda som en orkeslös, tandlös tiger, trots bevis som visar att Assadregimen använt kemiska stridsmedel mot den egna befolkningen (inklusive barn!), och därmed satt sig över ett fördrag som ratificerats av den civiliserade världen – kan vi då sätta oss till doms över Obama och USA om presidenten/överbefälhavaren beslutar om ett väpnat angrepp på Syrien?
Att inte agera – vilka signaler sänder det till omvärlden? Assad är inte den siste despoten på jorden.
Statsminister Reinfeldt drar på sig kritik från oppositionen sedan han sagt att han har förståelse för president Obamas sätt att resonera. Jag har inte mycket till övers för Reinfeldt och hans politik, men på den här punkten har han inget att skämmas för.
Till sist (apropå Obama):
President Obamas skottsäkra Cadillacs flögs från Washington till Stockholm. Lätt och smidigt. Annat var det när Nikita Chrustjov, Sovjets regeringschef, Ukrainas bödel kallad, damp ner i Sverige 1964. I Sverige existerade ingen skottsäker bil. Statsminister Erlander kördes av hustru Aina i en Volvo Amazon.
UD letade febrilt efter ett lämpligt fordon. Till sist lyckades man leasa en säkerhetsbil från USA: En 14 år gammal Lincoln Cosmopolitan från Harry Trumans dagar. Men vad skulle kommunistledaren säga om att bli skjutsad i en symbol för USA–kapitalismen? UD chansade: "Han märker inget." Det gjorde han inte heller. Ekan på Harpsund gjorde större intryck på Krusse.
Polisen som eskorterade Krusse körde Opel Kapitän och Plymouth Valiant. Det var stil på polisens bilpark på den tiden. Fyra månader efter besöket i Skandinavien avsattes Krusse. Amerikavännen Erlander satt kvar i ytterligare fem år, Sveriges folkkäraste politiker genom tiderna. Körkort tog han aldrig.