Denna gång är det Trafikverket som storsatsar på att öka kontrollen av det bilåkande folket genom fler fartkameror. Som Corren rapporterat om (1/7) ska närmare 300 nya spejande Storebrorsögon i plåt sättas upp längs de svenska vägarna, varav ytterligare 16 stycken tillkommer i vårt vackra Östergötland. Kostnaden för varje kamera ligger runt en halv miljon kronor, så det blir en hel pengar som skattebetalarna tvingas punga ut med.
"Vid slutet av nästa år kommer vi att omkring 1 600 kameror på plats", summerar Trafikverkets nationella kameraövervakningssamordnare Eva Lundberg nöjt. Eftersom det är för vårt eget bästa (som det alltid heter i dessa sammanhang) borde vi väl acceptera omsorgen - även om den är en smula repressiv till sin natur? Kamerorna räddar ändå uppåt 20 liv årligen, hävdar ju myndigheterna. Mot det väger integritetsaspekterna lätt.
Men bortsett från det principiellt olustiga i statens fartblinda kamerajakt på sina bilande medborgare, finns skäl att fråga sig om inte en slapp övertro etablerats kring effektiviteten i denna verksamhet.
De flesta hastighetssyndare som fotograferas slipper undan. Kvaliteten på bilderna är för dåliga, smuts på bilrutan gör att förarna inte går att identifiera, et cetera. Endast en tredjedel av de syndande bilisterna som fastar på filmrullen straffas. Rutinerade fortkörare vet förstås sedan länge hur man enkelt lurar kamerorna genom varning via GPS, maskering av ansikte eller av fordonets registreringsskylt.
Risken är påtaglig att kamerorna blir en ursäkt för att undvika betydligt bättre, men dyrare, sätt att värna bilisternas liv och lem. Nämligen att bygga om farliga vägar och generellt satsa mer på moderniserande underhåll av högfrekvent trafikerade sträckor (bensinskatten är trots allt ursprungligen menad att finansiera vägnätet, även om den politiska klassen har glömt det och använder intäkterna till annat).
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) är heller inte särskilt förtjusta i Trafikverkets kameraiver. "Fler fartkameror lär möjligtvis trafikanten att sänka hastigheten på vägsträckor där det finns en risk att åka fast. Det bidrar inte i någon högre utsträckning till ökad förståelse eller insikt kring hastighetens betydelse för en människas chanser att överleva vid en eventuell trafikolycka", skrev NTF i Dagens Samhälle 8/3 2014 och menade att kamerapengarna hade gjort större nytta om de istället satsats på utbildning och långsiktigt påverkansarbete.
Men Trafikverket tycker tydligen det är enklare att plåta.