I början av augusti skrev nio socialdemokratiska och tre borgerliga kommunstyrelseordförande en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter (9/8). De är oroade över att de inte kommer att klara av den förestående familjeåterföreningen av somalier om inte staten skjuter till mer pengar. Genom etableringsreformen tar staten ett visst ansvar de två första åren, men kommunerna räknar med att det kommer ta längre tid för en majoritet att nå egen försörjning.
Familjeåterföreningen kommer till stånd genom ett beslut på statlig nivå. Men det är kommunerna som får ta kostnaderna för mottagande, skola till barn och ungdomar och annan utbildning och försörjningsstöd till vuxna.
Kommunalråden är rädda att de "kan tvingas till skattehöjningar, nedskärningar eller omprioriteringar" om inte staten hjälper till. Det om något riskerar att spä på missämja och försvåra integration.
Förra veckans händelser i småländska Forserum visar vad som tyvärr kan ske om oro och missämja tillåts gro. Ett gäng rasistiska ungdomsligister trakasserade somaliska invandrare till den grad att de somaliska barnen hölls hemma från skolan i början av förra veckan.
Det finns ingen lagbundenhet att folk beter sig illa bara för att vädra sitt missnöje och ligisterna är på inget sätt representativa för ortsbefolkningen - frikyrkorna har exempelvis öppnat sina dörrar för somalierna.
Men om staten lämnar kommuner, där utanförskap och arbetslöshet bitit sig fast i sticket, riskerar det att leda till nya problem. Därför är det rimligt att staten tar ett ekonomiskt ansvar som sträcker sig längre än de två år som etableringsreformen föreskriver.