Som Corren skrev i fredags vädjar Glyttingebadets nygamle ägare Sami Rahim till kommunpolitikerna om stöd. Linköpings styrande är tveksamma. Det är begripligt. Naturligtvis vore det välkommet om Glyttingebadet kom till användning igen. Det fanns många som hoppades att utomhusbadet skulle gå en ny vår till mötes efter i att flera år legat öde, stängt och vandaliserat. Men dess långa trassliga historia förskräcker. Turerna är välbekanta. Från början var Glyttinge en kommunal anläggning, men i mitten av 90-talet tog den offentliga epoken slut. Kostnaden för drift och underhåll ansågs ekonomiskt oförsvarbar.
Restaurangägaren Sami Rahim övertog badet för två symboliska kronor 1996 och förlorade Glyttinge 2004 i samband med en personlig konkurs. En idrottsförening hade dessförinnan skrivit avtal om att köpa Glyttingebadet. Fast uppgörelsen var oklar och efter en säsong med fortsatta förluster backade föreningen ur. Konkursförvaltaren försökte sälja anläggningen för 1,5 miljoner kronor. Budet prutades ner till 500 000 av en lokal byggentreprenör som köpte badet våren 2007. Efter sommaren 2008 tömdes vattnet i bassängen och grindarna stängdes.
Förfallet tilltog. Krav restes från boende i området att kommunen borde göra något.
I maj 2012 konstaterade dock den dåvarande borgerliga majoriteten: ”Glyttingebadets nuvarande ägare har försummat driften på ett sådant sätt att det är omöjligt att se en framtid utan att det görs en kraftig investering... Kommunens egen utvärdering pekar på att en upprustning är nästintill utesluten”.
I november förra året kom beskedet att Sami Rahmi var tillbaka som ägare och han lovade att badet skulle återinvigas i maj. Det blev inte av. Istället skulle invigningen ske med ett poolparty när skolorna slutade i juni. Även det avblåstes när polisen dömde ut säkerheten. ”Sami kan inte gå ut och säga att badet öppnas och sedan blir det inget. Man tappar förtroende”, sa Stina Bond på kommunens kultur- och fritidskontor (Corren 13/6).
Och nu vill alltså Sami Rahmi och en grupp kallad ”Glyttingebadets vänner” att den nya politiska majoriteten ska räcka ut en hjälpande hand. Men att backa upp en privat näringsidkare i trångmål kan varken vara en kommunal uppgift eller (särskilt i fallet Glyttinge) ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar. Dessutom storsatsar ju kommunen på en ny simhall inne i stan, där det redan finns badmöjligheter. Om Sami Rahmi verkligen tror på Glyttingebadet, varför försöker han då inte finna hugade enskilda finansiärer?