I måndags gjorde konstnären Lars Vilks sitt första offentliga framträdande sedan terrordåden i Köpenhamn den 14 februari. Ursprungligen skulle föreläsningen hållits vid Karlstads universitet på inbjudan av lärosätets Utrikespolitiska förening. Men efter den blodiga islamistattacken i Köpenhamn backade universitetsledningen och gav Vilks kalla handen. Så mycket är alltså försvaret av tankens och konstens frihet värd inom Karlstads akademiska högborg. Lyckligtvis var det robustare virke i studenterna, som letade upp en lokal utanför universitetsområdet där Vilks kunde tala. Heder åt dem!
Säkerhetspådraget kring arrangemanget var förstås massivt. Vilks anlände med en mur av livvakter, tungt beväpnade poliser och en helikopter som snurrade i luften. Det är verkligen helt sjukt.
Vad har Lars Vilks haft för sig som motiverar denna resurskrävande skyddsinsats från samhällets sida? Varför hatas Vilks så fanatiskt att hot om våldsam död är ständigt närvarande vart än han går och står? Vilket monstruöst brott är han skyldig till? Precis samma oerhörda förbrytelse som flera medarbetare på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris nyligen fick betala med sina liv för. De har ritat teckningar, teckningar vissa anhängare till islam anser vara så gränslöst kränkande att endast blod och förintelse kan sona synden.
I debatten har det höjts röster som tycker att Vilks & Co är onödigt provocerande. Kunde de inte tagit större hänsyn, ägnat sig åt ofarligare aktiviteter istället för att trampa på ömma religiösa tår? En stilla undran. Om Allah är ljuset och den absoluta sanningen, varför skulle denne gudom känna sig utmanad av några streck på ett papper? Varför skulle en enda troende som står i förbund med universums högsta makt bry sig ett skvatt om vad Vilks hittar på? Är det rimligt att någon med ett vanligt ritstift kan få den allsmäktige härskaren över evigheten ur balans? Allah upprörs nog mer av tillbedjare som tolkar honom likt en skogstokig prinsessan på ärten, än anblicken av en rondellhund signerad Lars Vilks.