Skottlossning och bråk i Hageby i Norrköping. För vilken gång i ordningen? Den här gången fick två personer sätta livet till. Fyra andra skadades. Flera av de inblandade uppges vara hemmahörande i Södertälje. Luften andas vår, solen är ett glittrande, leende smycke och vi förvånas inte över upprepade så kallade klan- eller släktuppgörelser. De är vardagsmat numera. Rashetsarna på det som kallas sociala medier går så klart i spinn.
Hageby. Rapporterna om bråk och våld förekom när jag jobbade på Folkbladet i Norrköping. Politikerna viftade med integrationsprojekt-kortet och lovade åtgärda det eftersatta underhållet. Hageby är ett barn av den nödvändiga bostadsexplosionen under 1950- och 1960-talen. När expanderande Norrköping klädde sig i 50-talsdräkt rådde bostadsbrist. Bostadsstandarden för vanligt folk var usel. Så föddes Hageby. Ett tal som stannat kvar i skallen: 1961/1962 byggdes 999 lägenheter.
Då:Hjulen snurrade, jobbtillväxten var ett bultande hjärta. Så följde 1970-talet och Norrköping ömsade skinn. Men många av invandrarna fick fortfarande jobb. I dag har arbetslösheten i Hageby bitit sig fast på vedervärdigt höga nivåer: 24 procent. Närmare hälften av invånarna i Hageby är av ”utländsk bakgrund”. Det är alltså ingen överraskning att invånarna i Hageby noteras för den lägsta disponibla inkomsten i Norrköping.
Många infödda svenskar lämnade området. ”Går inte att bo kvar där längre”, sa en fackligt aktiv Metallare och sosse till mig ungefär vid den här tiden 1998. Nya integrationsprojekt följde, samtidigt som fler svenskar flyttade därifrån och nyanlända svenskar flyttade in. Nya storstilade planer presenterades. Den senaste är daterad 2013.
Skottlossninghar förekommit tidigare. Bråken i och vid den gigantiska Mirum Galleria – nästan 50 000 kvadratmeter handelsyta – är så vanliga att de betraktas som ett självklart inslag i vardagen. Enligt polisen är det inte ovanligt att barn i 12–13-årsåldern utmärker sig. Spelar liksom ingen roll vad klockan är. Var finns föräldrarna? Jag förstår att många vuxna är märkta av tuffa erfarenheter, men att retirera från det mest grundläggande, ansvaret för de egna barnen, förstår jag inte.
Måndagskvällens sammandrabbning i Hageby: Vuxet folk som skjuter vilt omkring sig och pucklar på varandra med påkar i ett tättbefolkat bostadsområde. Riktigt så tänkte sig inte planerarna och politikerna det Hageby som planerades för 60 år sen. Värst av allt: Unga som drar runt, tömda på drömmar men tankade med hat eller vanmakt.
Förra året dog 35 personer ”helt eller delvis” på grund av bristen på vårdplatser. 24 skadades allvarligt. I jobbskatteavdragens Sverige tvingas landstingen skära ner på antalet vårdplatser. För Sveriges bästa: Rösta bort högeralliansen i september.
Torbjörn Gustavsson är bygdereporter & socialdemokratisk krönikör