Att Schweiz vill köpa stridsflygplan av Saab är bra för både schweizarna och Sverige. Inte minst för att länderna delar så många egenskaper.
Ute i stora vida världen är det inte sällan Schweiz och Sverige blandas samman. Det är inte så konstigt. Förutom namnens likhet delar länderna flera egenskaper.
Under kalla kriget var både Schweiz och Sverige två neutrala undantag i ett Europa uppdelat mellan öst och väst. Båda länderna utvecklade högteknologiska industrier och gjorde sig samtidigt kända i omvärlden; det ena landet för klockor och choklad, det andra för musik och möbler.
Visst finns det olikheter mellan länderna, men båda är något av särlingar i Europa. Inte minst säkerhetspolitiskt. Precis som Sverige saknar Schweiz Natomedlemskap och är därför beroende av att kunna patrullera sitt eget luftrum. Utan att för den delen vara villiga att dra på sig de extra kostnader som ett annat, större och dyrare stridsflygplan skulle innebära. Gripen är trots allt så nära man kan komma ett stridsflyg byggt för gerillakrigsföring.
Corren tog med tre nyhetsuppslag (29/6-2/7) temperaturen på JAS-affären i schweiziska huvudstaden Bern. I ett av reportagen framkommer det bland annat att Schweiz inte vill vara med och betala Gripens framtida utvecklingskostnader, att det borde vara en kostnadsfråga för Saab enbart.
Sanningen är nog snarare att Schweiz får vara med och bära kostnaderna vare sig de vill eller inte. Det ingår ju i priset. Frågan är i stället i vilken mån de vill vara delaktiga i utvecklingsprocessen. Saab lär knappast ha något emot att motta synpunkter. Öppenheten och flexibiliteten är en av företagets konkurrensfördelar i en bransch som annars präglas av hysh-hysh och toppstyrning.
För svensk del svårt att se någon bättre köpare. Schweiz har potentialen att bli en bra partner i utvecklingen av nästa, uppgraderade Gripenmodell.