EU:s ekonomiska tillväxt var den offentliga orsaken till att Fredrik Reinfeldt fick tillfälle att ro runt Angela Merkel i Harpsundsekan. I samma båt satt David Cameron och Mark Rutte, premiärministrar för Storbritannien respektive Nederländerna. Ämnet för kvällen kunde påkalla en rätt lång roddtur. Ländernas gemensamma ekonomiska framtid är inget man avverkar på en solnedgång. Ekonomin påverkar allt, och allt påverkar ekonomin. Således kunde ledarna tala om det mesta. Situationen i Ukraina och Rysslands oroväckande beteende tillhör sådant som mycket väl ryms under den breda rubriken för det fyrstjärniga toppmötet i Harpsund.
Baserat på SvD-intervjun (8/6) med det, enligt egen utsago, personliga sändebudet från Putin, Sergej Markov, har EU och inte minst Sverige all anledning att hålla ett vakande öga österut. Markov anklagar Europa för att se ner på Ryssland och att ljuga om Ukraina (han jämför valet av president Porosjenko med valet av Bashar al-Assad i Syrien). Att det europeiska samarbetet är en infekterad nagel i ögat på stormakten är inte att förneka när Markov ursinnigt höjer rösten. ”Ert mål är att förstöra Ryssland. Men det kommer ni inte att lyckas med. Napoleon försökte, Hitler försökte, utan framgång. Ni kommer att förstöra Europa i stället.” Tillsammans med Polen, Finland och de baltiska länderna pekar Markov ut Sverige som de värsta rysshatarna, och varnar: ”Antisemitismen startade andra världskriget, russofobin kan starta ett tredje.”
Markov kan ju glädjas åt att det även finns Rysslandsälskare i Sverige. Aftonbladets kultursida har blivit en fansida för dem som delar Putins version av verkligheten. Men inte bara på ilsket röda kultursidor flockas Rysslandstrogna. De finns i Sveriges riksdag också. Östgöten Torbjörn Björlund är vänsterpartist och sitter i försvarsutskottet. Han tycker att Markov har vissa poänger. ”När vi övar utgår det alltid från anfall österifrån. Det lever kvar från kalla kriget och ännu längre tillbaka historiskt sett. Det är en ingrodd rysskräck”, säger han och menar att EU måste förstå hur unionens utvidgning ter hotfull i ryska ögon (SvD 10/6). Man avundas inte Peter Hultqvist (S) och hans partikollegor som ständigt buntas samman med Vänsterpartiet i ett imaginärt rödgrönt alternativ inför valet. Hur S ihop med V och pacifisterna i MP ska få till stånd en realistisk försvarspolitik är en gåta. Det är inte för intet som Hultqvist ligger på regeringen om en överenskommelse om försvarsanslagen. Han ser ingen annan möjlighet.
Vilket för oss tillbaka till Harpsund. Den inofficiella mötespunkten var den känsliga frågan om EU-kommissionens nye ordförande. Reinfeldt har förts på tal. Vare sig han skulle vilja eller ej har han inget val än att vifta avvärjande med händerna. Någon annan rörelse skulle försvaga statsministern samt beröva Moderaterna det starkaste kortet partiet har just nu: Reinfeldt och hans fortsatt höga förtroende. EU och situationen i öst visar på vikten av en stark ledare för en trovärdig regering. Det bör M fortsätta trycka på inför valspurten.