Man har naturligtvis rätt att tycka vad som helst, även om det är konstigt att man samtidigt förespråkat en rad kostnadsökningar, som bland annat höjd a-kassa och mer pengar till försvaret.
Den 24 april skrev Maria Björk Hummelgren en ledare, ”Mindre stat åt folket”, där hon presenterade Robert Putnams forskning om socialt kapital, som stöd för behovet av skattesänkningar och mindre stat. Detta trots att en av huvudpoängerna med hans forskning är att det sociala kapitalet kan vara högst olika inom ett land med samma institutioner och skatter. Detta skrev Putnam om redan i sin första bok, "Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy".
I sin senaste bok rekommenderar Putnam höjda inkomstskatter och höjda bidrag till låginkomsttagare (sista kapitlet i "Our Kids, The American Dream in Crisis").
Hummelgrens ledare drar helt andra slutsatser av Putnams forskning än vad Putnam själv gör. Det värsta är dock att ledaren är skriven på ett sådant sätt att läsare som inte känner till Putnam kan få för sig att det är den amerikanska forskaren, och inte Hummelgren, som förespråkar en bantad stat.
Det finns en svensk forskare, verksamma vid Linköpings universitet, professor Göran Brulin, som inspirerats av Putnam. Brulin menar att skattenivåer och arbetsmarknadslagar inte är särskilt viktiga för ett dynamiskt entreprenörskap. De regionala skillnaderna inom länder ofta är större än mellan länder. Brulin pekar på att nordöstra Italien utvecklats till att bli Europas mest dynamiska småföretagarregion trots statlig byråkrati, brist på inhemska råvaror, höga löner och höga skatter. På samma sätt har inte svenska skatter och arbetslagstiftning hindrat Gnosjöregionen eller Karlskrona från att utvecklas till lokala centrum eller kluster för entreprenörer. Detta är högst relevant i en diskussion om det så kallade sociala kapitalet.
Hummelgrens ledare är, tyvärr, inget olycksfall i arbetet. Uppsala universitet publicerade en stor studie i slutet av nittiotalet som visar att svenska ledarsidor systematiskt ger en helt felaktig bild av forskningsläget inom nationalekonomi (Se Johan Willners studie En kritik av den pseudoekonomiska agendan publicerades i Studies in Ethics and Economics 4Objektivitetsproblemet i ekonomisk vetenskap/redaktörer: Carl-Henrik Grenholm, Gert Helgesson). Och det är inte konstigt att det bli så här när Correns ledarskribenter förklarat att de hämtat sina politiska ideal från Ayn Rands tråkiga science fictionromaner.
Pierre Gilly, författare
Corren svarar:
Pierre Gilly är en av Correns ledarsidas flitigaste kritiker. Det är uppenbart att så länge som ledarredaktionen arbetar under beteckningen Oberoende borgerlig, så kommer våra åsikter inte att sammanfalla med Pierre Gillys. Men vi välkomnar alltid en konstruktiv debatt.
I min ledare "Mindre stat åt folket" diskuterade jag hur socialt kapital uppstår - det vill säga hur människor får förtroende för varandra och därigenom till offentliga institutioner som myndigheter. Förtroendet i det civila, i det nära - via grannar, föreningar och så vidare - sedan i det stora. "Den stora demokratin beror på den lilla", som Robert Putnam skriver.
Det sociala kapitalet i Sverige, liksom i USA, minskar tyvärr. Svenska Arenagruppens (S) svar på det är mer statligt engagemang såsom tvångsrekrytering till samhällstjänst. Jag menar att det är fel ände att börja i.
Pierre Gilly tar oblygt Putnams rekommendationer för Amerika och applicerar dem på det svenska samhället. Det är väl A och O i forskning att man måste anpassa teorin efter underlaget? Svenskt skatte- och bidragssystem kan knappast säga vara detsamma som USA:s.
Huruvida Pierre Gilly tycker Ayn Rand är "tråkig" kan inte betraktas som relevant fakta i sammanhanget.