"Allting har sin tid", konstaterar Tobias Krantz lättsamt. 2009 utsågs han till högskoleminister i Jan Björklunds utbildningsdepartement. Men fick lämna sin portfölj när Folkpartiet möblerade om bland statsrådsposterna efter valet 2010. "Det jag kan sakna är tempot som finns i ministerrollen, adrenalinet. Men nu har jag istället ett mycket intressant uppdrag i skärningspunkten mellan politik, akademi och näringsliv. Det är väldigt roligt och ger frihet tänka mer utanför boxen".
Vi träffas på Svenskt Näringslivs huvudkontor i Stockholm, där Tobias Krantz är chef för utbildning, forskning och innovation. En varning bör kanske utfärdas. Hans lugna och städade yta är förrädisk. Under den propra kostymen finns ett brännhett engagemang och man förstår tämligen snabbt att det är "no bullshit" som gäller. Detta är ingen kille som hymlar med vad han anser nödvändigt. Onekligen uppfriskande. Alltså ställer jag honom mot väggen och kräver raka svar på följande fråga: Antag att du har total makt att på tre punkter forma svensk skola. Vad gäller? Tobias Krantz funderar några sekunder. Andas in. Och sedan får jag anteckna så pennan glöder.
1. Fokusera på resultat! I svensk skoldebatt talas det helst om processer, politikerna vill gärna detaljstyra verksamheten, ibland ända ner till klassrumsnivå. Men det är rektorernas och lärarnas sak. Istället ska politikerna att sätta tydliga mål för skolan och koncentrera sin energi på utfallet: att mäta, följa upp, åtgärda brister.
2. Tydligare koppling till arbetsmarknaden! Grundskolan behöver bli bättre på praktik och göra praktiken till en integrerad del av undervisningen. Enligt en undersökning som Svenskt Näringsliv gjorde häromåret, upplever bara en företagare av tio att eleverna är tillräckligt förberedda för yrkeslivets villkor. Vad man främst pekar på är undermåliga baskunskaper (räkna, läsa, skriva) och att eleverna brister i social kompetens (förmågan att samarbeta, passa tider, bemöta människor).
3. Värna mångfalden! Det är uppenbart att friskolereformen från tidigt 90-tal gett friskt syre åt svensk skolutveckling. Utrymmet för nya idéer och arbetssätt ökar, friskolorna bidrar också till att höja undervisningskvaliteten generellt sett.
På den sistnämnda punkten är Tobias Krantz allvarligt bekymrad över vad S-kongressens beslut om kommunalt veto mot fristående skolor kan innebära. ”Att skapa valfrihet med privata aktörer inom ramen för offentlig finansiering, det är ett typiskt uttryck för den svenska modellen av pragmatiskt förnyelse. Det är denna tradition som Socialdemokraterna hotar om de låter extremisterna ta över”, slår han fast.
Varför skulle inte friskolor tillåtas gå med vinst? Det är ju ett tecken på att verksamheten går bra och som kan ge lärarna högre löner, menar Tobias Krantz vidare. Han påminner om att Sverige utmanas av en allt tuffare global konkurrens. Inte minst därför behöver vi ett vitalt utbildningssystem med hög kvalitet.
Skulle S då börja förbjuda skolföretag och strypa valfriheten... En sak är säker: konsekvenserna vore ödesdigra.