”Vi tycker att det är en intressant tanke och vill att man ska utreda detta vidare för att se om det kan bli möjligt att Hallstahammar blir den första läxfria kommunen i Sverige”, säger Christina Aspenryd (S), ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Hallstahammar (Sveriges Radio 16/6). Pukor och trumpeter! Den första kommunen som inför läxförbud och därmed går över huvudet på lärare, elever och föräldrar. Nej, Hallstahammar, varken bannlysta läxor eller kommunpolitiker som fattar beslut om sådant som överstiger deras befogenheter är något att fira.
Tvärtom är Aspenryds entusiasm inför förslaget att beklaga. Först och främst för att läxors vara eller icke vara är lärarens beslut. Det skulle vara olyckligt om en rektor förbjöd lärare att ge eleverna hemuppgifter, eftersom det skulle tyda på förtroendebrist för personalen. Vilken signal sänder då inte ett sådant förbud från högsta kommunpolitiska ort?
Sedan Alliansen kom till makten har skolan varit föremål för flera, genomgripande reformer. De flesta av dem välbehövliga och bra. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) brukar likna förändringen av skolan med att vända en oceanångare. Nu är kursen inställd, fartyget behöver tid att vända rätt. Högst på många lärares önskelista just nu står inte högre lön eller färre elever i klassrummet, utan lugn och arbetsro. Det är klokt. Lärarna och rektorerna behöver stöd och förtroende att förbättra den svenska skolan, annars kommer resultatkurvan bara att fortsätta neråt. När politiker agerar som i Hallstahammar motverkar det en bättre utveckling. Sådant förmynderi bör skolan betacka sig för. Frågan är dock om den har självförtroende kvar för det.
Dessutom ger Hallstahammars politiska ledning och andra förbudsivrare prov på en oerhört ensidig syn på skolan, lärare och ämnen. Ett generellt läxförbud skulle slå mycket olika mot olika ämnesområden och pedagogik. Vilka är politikerna att tala om för utbildade lärare vilka metoder som passar dem och deras elever bäst? Just detta påpekade också utbildningsministern i radion i går. Men, Jan Björklund, man ska akta sig från att kasta sten - även om det bara är smågrus. Regeringen, och Socialdemokraterna på riksnivå, säger sig visserligen inte (såsom Vänsterpartiet) lägga sig i förekomsten av läxor. Men de bildar majoritet för att läxhjälp ska bli obligatoriskt i skolan. En läxa som görs i skolan med skolans bistånd är ju knappast en läxa, eller hur?
Sedan ska det sägas, läxor har inget självändamål i sig. Men det är en metod för att via upprepning nöta in kunskap, såsom glosor, världsdelar, multiplikationstabellen etc. Sådant som svenska elever visat att de är i behov av. Anser vissa lärare att det finns bättre metoder än läxor, så bör politikerna inte heller lägga sig i det beslutet. Det är upp till läraren och ledningen för den enskilda skolan att utifrån elevernas resultat utvärdera. Och politikerna ska hålla tassarna borta från sådan här detaljstyrning.