Politiken begränsar, människor skapar

Politiken kontrollerar både marknaden och civilsamhället. Det borde vara tvärt om.

Linköping2014-07-31 03:16
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Vad ska ditt parti göra för att få fler människor i arbete? Vilken politik har ni för ökad svensk export? Vilka politiska åtgärder krävs för en bättre miljö? Frågor som ständigt ställs till politiker som svarar efter bästa förmåga. Vissa vill sänka ingångslönerna på arbetsmarknaden. Visserligen en bra åtgärd för att minska arbetslösheten, men politiker sätter som tur är inte löner för svenska arbetare. Exporten ökar rimligen när svenska produkter håller högre kvalitet eller görs till lägre pris än konkurrenterna. Miljöproblemen då? Jo, visst kan politiker förbjuda eller beskatta sådant som är direkt skadligt för människor, men exempelvis kärnkraftverk och katalysatorer har gjort mer för utsläppsminskningar än alla världens klimatkonferenser tillsammans.

Poängen är vi litar allt för mycket på politikens förmåga att lösa problem. Stora infrastruktursatsningar påstås till exempel ha hjälpt skapa välstånd och kommer ofta från staten. Men alla lyckade infrastruktursatsningar, till exempel utbyggnaden av stambanorna eller vägnätet uppstår inte ur ett vakuum. Det var inte i en statlig kommitté som asfalten, bilen, tågen eller järnvägen uppfanns, utan av enskilda innovatörer. De gjordes inte lönsamma genom statens hjälp, utan tack vare att de orter som kopplades samman hade ett myllrande näringsliv som behövde möjlighet att transportera människor och varor.

Välfärdsstatens utbyggnad är ett annat exempel. Det brukar sägas att Per Albin Hanssons folkhemstal var den verkliga början. Men av det hade det blivit noll och intet om näringsfriheten inte hade införts 1864, en reform som alltså firar 150 år i år. Det politiska projektet möjliggjordes inte av politiska satsningar utan av att politiken slutade begränsa människors skapande förmåga. Utan näringsfriheten, inget Saab, Ikea, H&M eller Ericsson. Och utan de företagen och många fler, därtill alla som arbetat där, hade staten saknat resurser.

Politikens roll borde begränsas till att sätta upp långsiktiga spelregler för fria individer att verka i. De ramarna bör vara så fria som möjligt för att ge maximal utdelning. De stora politiska reformerna som gett upphov till tillväxt och nya innovationer har varit avregleringar. Hade det svenska IT-undret kunnat ske om Televerket fortfarande hade monopol på marknaden? Knappast.

Men det hade heller inte kunnat kommenderas fram. Politiker vet inte vilka lösningar som är bäst och marknaden erbjuder en enorm mångfald som statens monokultur aldrig kan uppbåda.

Det kommer inte hända, men visst det vore uppfriskande om valdebatten inte efterfrågade politiska åtgärder, utan att partiledarna i stället fick frågan: Vilka hinder finns för att anställa? Vad finns det för regler som hindrar nyföretagandet? Varför är det bättre att du fördelar pengar än den som tjänat ihop dem?

Då hade kanske en väg från politikervälde till människovälde lagts fram.