Företaget har kritiserats för att konkurrera med privata aktörer utanför kommunens gränser och på så vis brutit mot både kommunallagen och konkurrenslagen. Men nu säljs Stadspartner till Pema arbetskraft i Norrköping.
För politikerna i Linköping har Stadspartner mer och mer utvecklats till ett problembarn och har under en längre tid stått på Tekniska verkens säljlista. Företagarorganisationer i både Linköping och Norrköping har varit starkt kritiska till Stadspartners agerande. För lokalpolitikerna är det naturligtvis svårt att motivera innehavet av ett bolag som försvårar möjligheterna för det regionala näringslivet.
För Stadspartner verkar försäljningen inte innebära något negativt. Enligt VD Nils-Olof Olofsson fortsätter verksamheten som tidigare, men nu utan risken att snärjas in i politiskt tingeltangel. Han utesluter inte nyrekryteringar. Slutet gott - allting gott kanske man kan säga.
Stadspartner har under flera år mer än lovligt tänjt på gränserna för vad ett kommunalt ägt bolag bör ägna sig åt och hur det bör agera på marknaden. Alla tjänar på en rejäl diskussion om vilken roll det offentliga egentligen bör spela på de lokala marknaderna. Det är en sund grundinställning att förhålla sig skeptisk till kommunalt och statligt företagsengagemang. Stat och kommun är så starka aktörer att de riskerar att snedvrida konkurrens varhelst de ämnar driva affärsverksamhet.
Samtidigt är det uppenbart att det offentliga har en roll att spela också bortom de allra självklaraste välfärdstjänsterna. Till exempel i att tillhandahålla lokaltrafik i glesbygd. Alla linjer är inte lönsamma. Då måste dessa finansieras av offentliga medel. Det finns såklart andra exempel. Stadspartner å sin sida hör inte dit. De har under lång tid konkurrerat på en marknad som klarar sig bra utan offentliga ingripanden. Att Stadspartner nu blir en fullvärdig privat aktör är därför bara positivt.