Under 1990-talet samarbetade Nikolic med Milosevic, och mellan 2003 och 2008 ledde han som vice partiledare det ultranationalistiska Serbiens radikala parti (SRS), eftersom partiledaren Voislav Seselj stod inför krigsbrottsrättegång i Haag. När Carl Bildt och andra bekymrar sig över att Nikolic blivit president är det sannolikt detta cv som väcker deras oro.
För mycket har förändrats sedan dess. Sedan Nikolic gick ur SRS och bildade det Serbiska Progressiva Partiet (SNS) är budskapen snarast klassiskt populistiska. Serbien plågas av ekonomiska problem och hög arbetslöshet, och Nikolic har lovat att höja skatterna för "de rika" och ge mer välfärd till de övriga.
Inte heller skiljer sig Nikolic så mycket från den besegrade, tidigare presidenten Boris Tadic när det gäller synen på EU eller Kosovos självständighet. Tadic är för EU-medlemskap och lyckades i mars få EU att acceptera Serbien som kandidatland. Nikolic vill fortsätta processen och är också för ett medlemskap - dock inte "till vilket pris som helst".
En av de saker Nikolic inte är beredd att kompromissa om är Kosovos självständighetsförklaring. Kosovo är en del av Serbien, enligt Nikolic. Men även Tadic motsätter sig Kosovos självständighet, så inte heller på den punkten är skillnaden stor.
Att Tadic förlorade och Nikolic blev president beror snarast på Serbiens ekonomiska problem och att många av Tadics anhängare är så missnöjda att de lät bli att rösta (valdeltagandet var bara 46 procent). Att Nikolics populistiska löften om högre skatter för "de rika" ledde till seger är inte unikt, vi har nyligen sett samma mönster i andra länder.
Och att serberna inte sprang benen av sig för att rösta på den kandidat som är mest pro-EU kanske vi inte ska förvånas över. Handen på hjärtat; de senaste månaderna har inte förstärkt EU:s anseende i omvärlden.