Nyligen tillkännagavs ett efterlängtat besked; nya järnvägsspår ska byggas mellan Borås och Göteborg. Sträckan var en del av planerna på ny stambana genom södra Sverige, samma planer som regeringen valde att slänga i papperskorgen dagen före julafton 2022. Arbetet med att få till spår mellan två av Västsveriges största städer fortsatte ändock. Till slut lyckades landshövdingen i Västra Götaland, den förre försvarsministern Sten Tolgfors, få till en kompromiss som regionen, samtliga fem kommuner längs sträckan samt Trafikverket kunde köpa.
Varför i hela friden tar jag upp värdefullt utrymme för att beskriva detta, vad har det med Correns läsare att göra? Jo, följande tre skäl:
Ostlänken visar vägen – sammanhållning är nyckeln. Likheterna mellan ovan nämnda sträcka och Ostlänken är slående. Vid Tidöpartiernas julrensning bland infrastrukturprojekt, skälvde även marken på östkusten. Vad skulle ske med de långtgående planerna för spåren mellan Linköping och Järna? Räddningen låg i att länken ansågs påbörjad. Och det tack vare att i öst har fem kommuner hållit sams och enad front för det gemensamma målet. Vilket visat sig vara en nyckelfaktor för att få staten med på tåget. Det visar inte minst uppgörelsen i väst.
Goda nyheter för ett enhetligt transportsystem. Borås – Göteborg är mer än en avgränsad sträcka i väster, den innebär ökad spårkapacitet i hela södra Sverige. För bättre pendlingsmöjligheter, vidgade arbetsmarknader och ökade godsflöden genom Sverige är det här också ett steg i rätt riktning, förutsatt att sträckorna länkas samman och flaskhalsar byggs bort.
Nu börjar det röra på sig. Regeringen har utropat sig som segrare över inflationen och infrastrukturminister Andreas Carlson har varit synligare än på länge. Förmodligen för att hans ansvarsområde nu inte bara ses som en gigantisk post i en redan ansträngd statsbudget, utan äntligen börjas betraktas som viktiga investeringar för svensk framtida tillväxt och välstånd. Det innebär att fler projekt börjar vädra morgonluft – vilket i grunden är positivt, med tanke på Sveriges eftersatta infrastruktur. Men ger också vid handen att nu är inte tid att vila sig i form, utan hålla tidsplaner, se till att spadar kommer i backen och räls börjar byggas.
Ostlänken är Sveriges största infrastrukturprojekt, hittills. Den är en verklighetsförankrad vision som vidgar vår östsvenska arbetsmarknad och länkar samman den med Stockholms. Nej, (för hundrade gången) det handlar inte om tåghastighet, utan om ökad kapacitet. Idag påverkas företag och resenärer allvarligt av störningar och stopp på dagens överfulla spår. Jobb och investeringar hotas och Sverige halkar efter relativt Europas utveckling.
Det handlar om enorma belopp, ja. Men vilka belopp och samhällsvinster går vi miste om ifall vi inte gör den här satsningen nu? Företag som går miste om kompetens och grönare transporter, kommuner som går miste om bostadsbyggande, ökade fastighetsvärden, etableringar och skatteintäkter. Sträckan Borås-Göteborg är ett i klartecken i tiden, tid vi inte kan förlora här i öst.
Maria Björk Hummelgren är vice vd och näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.