Justitieminister Beatrice Ask trumfade igenom beslutet att M ska överväga kriminalisering av tiggeri som är organiserat i syfte att dra vinning av andras misär. Svepande talande hon om hur ligor iscensatt resor till Sverige, hur fattiga människor utnyttjas av samvetslösa skurkar som skor sig på tiggeriet. På vilken grund vädrade Ask dessa misstankar? Det är inte första gången heller.
Förra året, vid juletid av alla tillfällen, signalerade hon att det var dags för hårdare tag mot det ökande tiggeriet i svenska städer. "Det finns tecken på att människor utnyttjas för tiggeri i en omfattning som är väldigt bekymmersam", hävdade Ask då. Hennes pressekreterare utvecklade resonemanget genom att peka på diskussionen i Frankrike och Norge som inspirationskällor (Expressen 17/12 2012). Näppeligen de mest förstående länderna när det gäller romer från EU:s öststater. Ty det är ju främst kring denna grupp som frågan handlar. Vi möter dem själva dagligen i Linköping.
Corren har i två reportageserier lodat utförligt i ämnet, både lokalt och på plats i Rumänien. Slutsatsen av vår undersökande journalistik kan sammanfattas till följande; det är verkligen den genuina fattigdomen som vi ser på våra gator. Det är också något som bekräftas av Socialstyrelsen. Myndigheten har på regeringens uppdrag gjort en nationell kartläggning av tiggeriet och konstaterat att polisen inte kunnat belägga de misstankar om människohandel som Beatrice Ask offentligt torgför. Rapporten publicerades i våras och är rimligen inte okänd för justitiedepartementet.
Därtill är ju människohandel redan kriminaliserat, vilket gör Asks återkommande utspel om behovet att dra fram batongen mot tiggarna än märkligare. Vill Alliansens tongivande parti gå till botten med problemet på riktigt, saknar de inte möjligheter. EU sitter på högar av pengar som är menade att lindra situationen för Europas fattigaste. Mycket av detta bistånd försvinner dock i korruption, möter svalt eller inget intresse av mottagarländerna (där inte sällan diskrimineringen av romer är utbredd), enskilda hjälporganisationer finner att EU-byråkratin gör det för trassligt att ansöka om medel, och så vidare.
Varför lägger inte Moderaterna sin energi på att reformera EU:s insatser och att öka pressen på syndare som Rumänien att ta större ansvar för sina egna medborgare? Ask och hennes partikamrater har trots allt hela det svenska regeringsmaskineriet till sitt förfogande. Ändå väljer justitieministern att lägga krutet på en rent ut sagt fördomsfull linje. Som Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter 2006-2012, skrev på sin blogg i lördags: "Hon kan knappast vara omedveten om vilka krafter hon därmed ger sitt stöd. Detta är verkligen trist."