Det skrev Jan Freese i tidningen Computer Sweden hösten 2006. Han var då aktiv pensionär efter en lång ämbetsmannakarriär i statens tjänst. Mest känd blev han som stridbar generaldirektör för Datainspektionen 1977-86. Denna myndighet firande under ringa uppmärksamhet 40-årjubileum i år. Annat var det när Datainspektionen med klang och jubel bildades 1973. Syftet? Att granska efterlevnaden av datalagen som riksdagen nyss beslutat om. Det var en betydande händelse, lagstiftningen (delvis utformad av Freese) var världsunik. Den skulle garantera medborgarnas integritet i det nya datorsamhälle som växte fram.
Vid denna period fanns ungefär 800 datorer i Sverige, stora maskiner skötta av män i vita rockar som lagrade sånt som folkbokföring och körkortsregister på snurrande magnetband. Utvecklingen syntes läskig, väntade Orwells Storebror i farstun? Oro rådde i folkdjupet och bland ledande politiker. Olof Johansson (C) ansåg att datoriseringen hotade demokratin. Gösta Bohman (M) menade att registreringsivern kunde göra oss till överhetens fångar. Kjell-Olof Feldt (S) inskärpte nödvändigheten av en reserverad hållning gentemot datortekniken.
Datalagen och Datainspektionen blev svaret, skyddet mot att myndigheterna löpte amok i hanteringen av våra personuppgifter. Men klimatet förändrades med 80-talets persondatorrevolution, skepsis och vaksamhet förbyttes i entusiasm när smådatorer blev var mans egendom. På 90-talet kunde vi sedan koppla ihop oss över internet. It-teknikens möjligheter är närmast sagolika.
Dock även mardrömsaktiga. Edward Snowdens avslöjanden om amerikanska NSA:s massfiske i datortrafiken, med svenska FRA som intim partner, visar hur villigt tidigare heliga integritetsvärden numera offras. I fredagens SvD
larmade folkrättsexperten Mark Klamberg och Advokatsamfundets Anne Ramberg om att dagens svenska lagstiftning gett övervakningsapparaten öppna spärrar. Svenska folket tycks inte länge bry sig. Enligt en Sifoundersökning förra månaden är 75 procent av svenskarna varken rädda för statligt intrång i deras datorer eller telefoner. Men lite av den gamla misstänksamheten mot Storebror hade vi nog tjänat på att behålla, särskilt som våra folkvalda mest framstår som osäkra och famlande i mötet med de skugglika myndighetsoperatörerna som rattar den avancerande teknologin.
Jan Freese avled året innan FRA-lagen drevs igenom riksdagen 2008. I den inledande citerade artikeln ovan varnade han för följderna av politikernas bristande ansvar och intresse på it-området. Regeringens agerande liknades vid Columbus irrfärder: "Den där killen som 1492 lättade ankar i Palos hamn utan att veta vart han var på väg, aldrig förstod vart han kom och som när han återvänt inte visste var han varit". I ljuset vad vi nu ser är det tyvärr svårt att invända mot den beskrivningen.