I dag, tisdag, två dar efter EU–valet, dränks vi i ett mindre hav av procentsatser från Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning. Den publiceras vår och höst och är den enda opinionsundersökning som är värd mödan att kasta en skumögd blick på. I synnerhet i år, då valen till kommunfullmäktige, landsting och riksdag nafsar EU–valet i hälarna. Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna hoppas att resultatet i dagens partisympatiundersökning bekräftar framgången från i söndags. Moderaterna letar tecken på att partiets ras i EU–valet inte påverkar väljarnas syn på Moderaterna som det tryggt farbroderliga, statsbärande partiet. Jag har en känsla av att det kommer att suckas och stönas en del i det moderata partihögkvarteret också idag. Dock inte av vällust.
Sossarna då? De gråter inte sedan rösterna räknats efter EU–valet. Status quo duger utmärkt som plattform och studsmatta inför valet i september. Socialdemokraterna gläds mest över att huvudkombattanten i kriget om statsministerposten, Moderaterna, åkte på en saftig snyting. Oron i S–lägret är kopplad till framgången för Fi.
Experter, kommentatorer och diverse annat löst folk utrycker "förvåning" över att den militanta och invandrarkritiska högern (av diverse schatteringar) når stora valframgångar i Europa. I vilken värld lever tyckarexperterna? Finansmarknadernas kollaps 2008/2009 följdes av statsinterventionistiska strävanden där storbankerna räddades med hjälp av skattebetalarnas pengar, på samma gång som arbetslösheten antog gigantiska proportioner och fattigdomen blev en påtaglig, växande realitet i de flesta av EUs länder. När så EU–kommissionen proklamerar att det växande elände som följer i spåren av den nyliberala politiken ska fixas med mer av ultraliberal högerpolitik, då vänder sig många väljare till partier som basunerar ut "sanningar" som den att invandrare är orsaken till massarbetslöshet och galopperande fattigdom. Alltså behövs en annan politik. Det som heter EU har en del att grunna på.
En sak är säker: Valrörelsen inför riksdagsvalet i höst blir het, hektisk, högljudd och intensiv. Det trötta gubbgänget kring Moderaterna slåss för sitt politiska liv, sak samma med lilleputtpartierna i den tilltufsade kvartett som kallas alliansen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet andas morronluft, och att det senare fortsätter att vinna terräng i bland annat Stockholm är en viktig byggsten inför det arbete som förhoppningsvis resulterar i en rödgrön majoritetsregering efter valet. Framgången för Feministiskt initiativ är en nyttig väckarklocka för Socialdemokraterna. Feminism måste vara mer än ett begrepp som rabblas när situationen så kräver.
Såg du valvakan i SVT? Camilla Kvartoft – vilken tillgång för public service! Kunnig, påläst, engagerad. Bara hon är värd tv–licensen. Och i höst är hon tillbaks med "Svenska brott", och jag utgår från att Kvartoft leder valvakan i september.