På julafton 1970, bara sex dagar efter premiären, beställde Richard Nixon en privat visning av "Love story" i Vita husets egen biograf. Nixon var, lite otippat kanske, något av en cineast. Han älskade film och såg över 500 stycken under sin tid som president. Favoriten var "Patton" med George C Scott i rollen som den stentuffe pansargeneralen. Men Nixon blev även upp över öronen förtjust i "Love story". Presidenten hyllade till och med filmen offentligt (dock ansåg han att dialogen innehöll för många svordomar, typ ”bullshit”).
Kärleksfebern drabbade inte bara Vita huset, hela USA gick i ett romantiskt rus, folk drogs som magneter till biosalongerna. "Love story", som gjorts för knappa pengar under snåla omständigheter, spelade in enorma belopp och nominerades till 7 Oscars. Faktiskt kom rullen att rädda det konkursmässiga filmbolaget Paramount från ruin och mörker.
Häromdagen, då jag inte orkade göra något annat i sommarhettan, hittade jag ett exemplar på DVD och kollade själv. Ärligt talat finner jag det kuriöst att filmen resulterade i en sådan megasuccé och att den fortfarande räknas som en stor, romantisk klassiker.
Jag var inställd på att gripas av en vackert skimrande, tragisk kärlekssaga mellan två ungdomar (spelade av Ali MacGraw och Ryan O’Neal). Men nix! Efter att genomlidit 132 taffliga, melodramatiska lågbudgetminuter drar man snarare en djup, befriandets suck när vi får beskedet att MacGraw äntligen dött i sin obotliga sjukdom. För träige O’Neal känner man samtidigt mer av upprymd skadeglädje än tårfyllt medlidande. Främsta behållningen är filmdebuterande Tommy Lee Jones, som dyker upp under högst 30 sekunder i en minimal biroll. Och stjäl hela showen.
Ansvarige regissören Arthur Hiller fick sedan erbjudandet att filma "Gudfadern". Prisa en högre makt att han avböjde och att uppdraget istället gick till Francis Ford Coppola. För övrigt tvingades Richard Nixon som bekant lämna Vita huset under förnedrande former. Personligen är jag tveksam till om Watergate, i historiens ljus, egentligen motiverade det. Däremot, mot bakgrund av hans omdöme gällande "Love story", tycks mig avgången hundraprocentigt rättvis!